Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
— Den unge mannen ... gick mödosamt några steg
uppför trappan, och suckande knäppte han ödmjukt
ihop sina tunna, fina händer öfver bröstet... — Barn!
_ sade Rostoptschin med metalliskt klingande stämma,
_ denne man — Vereschtschagin — är den förrädare,
som vållat Moskvas fördärf.» Vereschtschagin lyfter på
hufvudet och försöker fånga Rostoptschins blick. Men
denne ser icke på honom. »En åder blånade och
svällde på den unge mannens tunna, smala hals likt
ett snöre. — Folket stod tyst och trängde endast ihop
sig allt tätare . . . Ned med honom! Må förrädaren
förgås och inte vanära det ryska namnet! skrek
Rostoptschin ...» »— Grefve! . . . ljöd i tystnaden som åter
inträdt Vereschtschagins förskrämda och på samma gång
teatraliska stämma. — Grefve, vi ha en och samma
Gud öfver oss...» — »Och åter svällde ådern på hans
tunna hals. — En af soldaterna slog till honom i
hufvudet med flatsidan af sabeln . . . Vereschtschagin förde
händerna till ansiktet och störtade med ett fasans skri
in i folkhopen. En lång pojke, som han tornade emot,
grep tag om hans tunna hals, och vildt tjutande
tumlade pojken tillika med Vereschtschagin för fötterna på
den framstormande, vrålande folkmassan.» De som
hade begått brottet betraktade sedan »med ett uttryck
af ömkan den döda kroppen med det blåa, af blod
och smuts betäckta ansiktet och den sönderskurna långa,
tunna halsen».
Icke ett ord sägs om offrets själstillstånd, men på
fem sidor upprepas åtta gånger ordet tunn i olika
förbindelser — den tunna halsen, de tunna benen, de
tunna stöflarna, de tunna händerna — och denna yttre
detalj karaktäriserar fullständigt Vereschtschagins
själstillstånd, hans förhållande till folkmassan.
Detta är Tolstojs vanliga tillvägagångssätt: från det
synliga till det osynliga, från det yttre till det inre,
från det kroppsliga till det andliga.
Stundom stå dessa oupphörligt framhållna yttre
egenskaper hos personerna i samband med hela verkets
grundtanke. Sålunda uttrycker Kutusovs fetma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
