Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
ovighet, hans gubbaktiga, lättjefulla olust för
kroppsrörelser det lidelsefria och meditativa i hans intelligens,
hans kristliga eller snarare buddistiska viljelöshet och
undergifvenhet under Guds eller ödets vilja — allt
egenskaper, som enligt Tolstoj äro specifikt ryska och
göra Kutusov till en overksamhetens, »icke-görats»,
passivitetens hjälte i motsats till den västerländska
kulturens gagnlöst verksamme, viljekraftige, impulsive, på
sig själf litande hjälte — Napoleon.
Furst Andrej iakttager öfverbefälhafvaren under den
första trupprevyn vid Tsarevo-Sajmischtsche. »Sedan
furst Andrej sist såg honom hade Kutusov blifvit än
tjockare och pussigare.» Hans ansikte och hans
hållning uttryckte trötthet. »Han satt tungt och vaggande
på sin präktiga häst.» Då han efter revyns slut red
upp till slottet, uttryckte hans ansikte »den belåtenhet
en aktör känner, som ämnar hvila ut efter
föreställningen. Han drog vänstra foten ur stigbygeln, i det han
lutade sig bakåt med hela kroppen och rynkade
ögonbrynen af ansträngning, lyfte mödosamt benet öfver
sadeln, satte armbågen mot knäet, harklade sig och lät
sig så falla i armarna på kosacker och adjutanter, som
togo emot honom . . . Med släpande steg gick han
uppför trappan, som knakade under hans tyngd.» Då
han af furst Andrej fick underrättelse om dennes fars
död »drog han en tung suck och teg». Sedan
»omfamnade han furst Andrej, tryckte honom till sitt feta
bröst och höll honom länge tryckt intill sig. — Då
han släppte honom, såg furst Andrej, att Kutusovs tjocka
läppar darrade och att han hade tårar i ögonen. Han
suckade och tog med båda händerna stöd i bänken
för att resa sig». Och i nästa kapitel »reser sig
Kutusov mödosamt och rätar på den tjocka, veckiga
halsen».
En icke mindre djup, nästan mystisk innebörd
har den kroppsliga »rundheten» hos en annan rysk
hjälte — Platon Karatajev. Denna rundhet
symboliserar en evig och orörlig sfär — det enkla, sunda och
natnrenliga, som konstnären betraktar som grundelementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
