Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
i den ryska folksjälen. »Platon Karatajev var och
förblef för Pierre ett af hans mest lefvande och dyrbara
minnen, en personifikation af allt ryskt, godt och rundt.»
»Då Pierre nästa dag i gryningen återsåg sin granne,
bekräftades till fullo det första intrycket af något rundt:
Platons hela gestalt i den franska paletån med snodd
om lifvet, i pälsmössa och bastskor var rund,
hufvudet var alldeles rundt, ryggen, bröstet, axlarna, till och
med armarna, dem han förde som om han alltid stått
i begrepp att omfatta något, voro runda. Pierre tyckte
sig känna något rundt till och med i den lukt, som
var egen för mannen.»
En enda fysisk egenskap, så starkt framhäfd att
den får en nästan geometrisk påtaglighet, tjänar här
till att uttrycka något det mest abstrakta och generella,
som står i samband med Tolstojs icke blott
konstnärliga utan äfven religiösa och metafysiska
grundåskådningar.
En dylik oförglömlig, symbolisk uttrycksfullhet
får hos honom äfven enstaka lemmar i människokroppen
— t. ex. Napoleons och Speranskis händer. Då vid
de båda kejsarnas möte framför de förenade härarna
Napoleon ger en rysk soldat hederslegionen, »drager
han handsken af sin lilla hvita hand, och då den
därvid går sönder, kastar han den». Några rader längre
ned: »Napoleon drar tillbaka sin lilla feta hand.»
Nikolaj Rostov erinrar sig den »själfbelåtne Bonaparte
med sin hvita lilla hand». Och i nästa del under
samtalet med den ryske diplomaten Balaschev gör
Napoleon en energisk, frågande gest »med sin lilla hvita
och feta hand*.
Men konstnären nöjer sig icke med handen allena.
Han låter oss se hjältens hela nakna kropp, beröfvar
honom alla fåfängliga tecken på mänsklig makt och
storhet, återför honom till vårt gemensamma ursprung
— den animala naturen; han öfvertygar oss, att denne
»halfgud» är en varelse af kött och blod som vi, har
samma »dödens kropp» enligt aposteln Pauli uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
