Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
ar »kött» lika mycket som det »chair à canon»
Napoleon själf anser andra människor för.
På morgonen före slaget vid Borodino gör
kejsaren toalett i sitt tält: »Fnysande och harklande
vältrade han sig än på sin feta rygg, än på det
hårbevuxna, hulliga bröstet, under det kammartjänaren
frotterade hans kropp med en borste. En annan
kammartjänare, som höll en liten flaska i handen, stänkte eau
de cologne på kejsarens välansade kropp med en min
som sade, att han ensam visste hvar och i hvilken
myckenhet eau de colognen skulle anbringas.
Napoleons korta hår var vått och låg i testar öfver pannan.
Det pussiga, gula ansiktet uttryckte fysiskt välbehag.
»Mera, mera, hårdare!» sade han till den frotterande
kammartjänaren, i det han fnysande kröp ihop och
vände de feta axlarna emot honom.» Napoleons feta,
hvita hand liksom hela hans frodiga, välskötta kropp
anger tydligen enligt konstnärens mening, att
parveny-hjälten, främmande för kroppsarbete, tillhör de
»sysslolösas» klass, dem som »lefva på det arbetande folket»,
denna »pöbel» med smutsiga händer, som han så
obe-kymradt, med en enda rörelse af den lilla hvita handen
sänder i döden som »kanonföda».
Äfven Speranski har »hvita, knubbiga händer >.
Vid beskrifningen af dem tycks mig Tolstoj gå nästan
långt i sin kärlek till upprepningar och
understrykningar: »Furst Andrej iakttog hvarje rörelse hos
Speranski, som nyligen varit en obetydlig seminarist och
nu, så trodde åtminstone Bolkonski, hade Rysslands
öde i sina händer — dessa hvita, knubbiga händer.»
— »Furst Andrej hade aldrig sett en så hvit hy och
i synnerhet aldrig så hvita händer, litet breda men
ovanligt mjuka och knubbiga. En så genomskinlig
blekhet hade furst Andrej blott sett hos soldater, som
legat länge på sjukhus.» Litet längre fram »ser han
ofrivilligt på Speranskis fina, hvita hand, såsom man
ofta gör, då man framför sig har en människa som
äger makt. Den spegelklara blicken och denna fina
hand retade furst Andrej, han visste icke hvarför .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
