Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
ter består själfva grundstommen, den lefvande
cellväf-naden i hans verk.
Den förträffliga husmodern Anisia Fjodorovna, en
kvinna med ett ovanligt behagligt småleende, trakterar
sina gäster med rätter dem hon själf tillagat:
»Alltsammans luktade och smakade Anisia Fjodorovna. Allt
var saftigt, rent, hvitt och älskvärdt leende.» Pierre
tyckte sig upptäcka »något rundt till och med i Platon
Karatajevs lukt». Sålunda kan ansiktets och kroppens
uttryck återfinnas icke blott i en persons röst utan i
den mat han lagar, den lukt som är egen för honom.
Lika oväntade upptäckter gör Tolstoj på
hörselförnimmelsernas område: han är den förste som märkt, att
en hästs hofslag låta »genomskinliga».
Hans språk, vanligen enkelt och måttfullt,
öfver-flödar ej af epitet. Han blir ödslande blott då det
gäller att skildra det säregna i en förnimmelse:
»Plötsligt kände han (Ivan Iljitsch) den 1) välbekanta, 2)
gamla, 3) döfva, 4) molande smärtan, 5) envis, 6) tyst,
7) allvarsam. » Sju adjektiv till ett substantiv — och
ändå är intet öfverflödigt, till den grad intressera oss
Ivan Iljitschs plågor i alla deras minsta detaljer.
Då förnimmelsen är så ny och subtil, att den
omöjligt kan uttryckas i ord, begagnar han sig af
ljudkombinationer, af det uttryckssätt barn och primitiva
folk begagna — ljudhärmning. I yrseln »hörde furst
Andrej en sakta, hviskande röst, som oafbrutet och
taktmässigt upprepade: Piti-piti-piti och så ti-ti och så
åter piti-piti-piti och så ti-ti. På samma gång och vid
ljudet af dessa hviskningar kände furst Andrej, att rätt
öfver hans ansikte restes en sällsam, luftig byggnad af
fina barr eller spånor. Han kände att han (fastän det
var honom svårt) måste noga bibehålla jämvikten, så
att byggnaden icke skulle sammanstörta; men den
störtade ändå och började så åter långsamt resa sig vid
de entoniga hviskningarnas musik. — Den tänjer och
tänjer sig — det tar aldrig slut! — sade furst Andrej
för sig själf. Och piti-piti-piti och ti-ti, piti-piti —
bum — en fluga slog mot taket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
