Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Då Ivan Iljitsch på dödsbädden erinrade sig
katrinplommonen, som han nyss blifvit bjuden, kom han
också att tänka på »de saftiga, skrynkliga franska
plommonen, som han brukade få i barndomen». Det tycks
att detaljen bör vara slutbehandlad. Men konstnären
fördjupar den, drager fram ännu mera ur den: Ivan
Iljitsch erinrade sig plommonens »särskilda smak» och
»det ymniga tillflödet af saliv, då han kom till kärnan».
Till denna förnimmelse af salivtillflöde knyter sig en
hel rad af minnen: njanja, brodern, leksakerna — hela
barndomen, och dessa minnen framkalla i sin tur en
jämförelse mellan den tidens lifsglädje och den
nuvarande förtviflan och dödsångesten. »Jag får inte tänka
på det... det gör för ondt, — sade Ivan Iljitsch till
sig själf.» Till sådana tankeräckor leder en obetydlig
småsak — den saliv en plommonkärna framkallar. Och
om läsaren har några egna barndomsminnen af samma
slag, med hvilken omätlig suggestionskraft skall icke
denna detalj försätta honom in i hjältens själsliga
tragedi!
Sonja är förälskad i Nikolaj Rostov och kysser
honom. Puschkin skulle ha inskränkt sig till att
omtala kyssen. Men Tolstoj nöjer sig icke med en
beskrifning i allmänna ordalag: han uppletar det mest
säregna och karaktäristiska för tillfället. Det hände
under julhelgen; Sonja var utklädd till husar och hade
ritat mustascher med bränd kork på läppen. Och detta
ger anledning till en egendomlig, sammansatt, äkta
tol-stojsk förnimmelse: Nikolaj erinrar sig »lukten af kork
blandad med intrycket af kyssen».
Förnimmelserna framte de finaste skiftningar och
säregenheter allt efter den förnimmandes personlighet,
kön, ålder, uppfostran och stånd. På detta område
tycks det icke finnas några stängda vägar för Tolstoj.
Hans nervlifs erfarenhet är så outtömlig, som om han
lefvat hundra lif, inkarnerad i hundra olika människor
och djur.
Han intränger i en ung flickas förnimmelse af sin
blottade kropp, innan hon far på balen: »Kitty kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
