Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
marmorkyla i sina blottade axlar och armar»; han vet
hur en åldrande, af barnsängar utpinad kvinna »skälfver
till, då hon erinrar sig de smärtsamma sprängningarna
i brösten, som hon känt vid nästan hvart barns födelse»;
— han förstår en ammande moder, hvars kropp ännu
bevarar det mystiska sambandet med barnets kropp och
som »icke gissar utan af mjölktillströmningen med
bestämdhet vet, när barnet behöfver föda»; — han
förstår också djurens förnimmelser och tankar, t. ex. Levins
jakthund, som finner husbondens ansikte »gammalt och
vant» och hans ögon »alltid skräckinjagande» och som
tänker: »Jag kan inte gå. Hvart skall jag gå? Jag
känner dem (beckasinerna) ända hit, men om jag ger
mig i väg, hittar jag dem inte.»
Icke blott de gamla grekerna och romarna utan
troligen äfven det XVIILde seklets människor skulle
icke förstå hvad det »genomskinliga» ljudet af hofslag
betyder eller hur lukten af bränd kork kan »blanda
sig med intrycket af en kyss» eller hur mat
återgifvande uttrycket i ett ansikte kan vara »älskvärdt leende»
eller hur det kan vara »något rundt i en människas
lukt». Ifall våra kritiker, som obevekligt fördöma den
nya, s. k. dekadenta konsten, vore fullt uppriktiga och
följdriktiga, skulle de då icke anklaga äfven Tolstoj för
»sjuklig förvändhet»? Men saken är den, att det är
långt svårare än väktarna af de klassiska traditionerna
tro att uppdraga bestämda gränser mellan sundt och
sjukligt i konsten. Är icke hvad de kalla »förvändhet»
endast en naturlig och oundviklig utveckling, förfining
och fördjupning af den sunda nervkänsligheten? Kanske
våra barn med sin friska, nya känslighet skulle förstå
hvad våra kritiker icke förstå och ge Tolstoj rätt, ty
barnen veta redan hvad deras fäder icke ens drömma
om — de veta bland annat, att de skilda områdena
för de s. k. »fem sinnena» alldeles icke äro så skarpt
skilda från hvarandra, att dessa områden i själfva verket
flyta öfver i hvarandra, fläta sig samman, haka fast i
och täcka hvarandra, så att ljud kunna förefalla bjärta
och lysande, (näktergalens »bjärta sång» hos Puschkin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
