Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
deras kulturella omhölje, hela deras »utstyrsel» i ordets
vidaste bemärkelse är vår tids dräkt och utstyrsel. Lika
svårt som det är att föreställa sig Eugen Onegin utan
den Childe-Haroldska kappan, utan den halft ryska halft
engelska modedräkten, lika svårt är det att tänka sig
Pierre Besuchov i strumpor och skor med spännen, i
kulört frack med blanka knappar eller Natascha Rostova
i våra farmödrars dräkt, som vi se på de mörknade
porträtten från Alexanderstiden. För öfrigt tänka vi ej
på dessa människors kulturella omhölje, på deras
»utstyrsel», så djupt intränga vi i deras »psykiska människa»,
den del af deras själ, som är vänd mot kroppen. Och
allteftersom vi lefva oss in i deras lif, försvinner mer
och mer det historiska perspektivet, icke därför att vi
förflyttats in i deras tid utan tvärtom — därför att
de förflyttats in i vår.
Det förefaller ibland som om icke blott läsaren
utan äfven konstnären själf glömmer detta perspektiv.
Plötsligt kommer han ihåg sig och sätter in någon
liten historisk detalj, men hur torftig och verkningslös!
Här och där skymtar det fram en pudrad peruk, ett par
gula skinnbyxor, som tätt omsluta en gardeslöjtnants
ben; gamle furst Bolkonski vänder sig till sin dotter
med ett »Min nådiga fröken!» och en gång utropar
grefvinnan Rostova, hänryckt öfver sonen Nikoluschkas
bref: »Hvilket lifligt snille!» Men dessa matta, glest
strödda historiska färgklickar blekna och försvinna
spårlöst bredvid den oändligt mycket mera lefvande och
färgstarka moderniteten. De göra till och med ett
intryck motsatt det af författaren afsedda — de förvåna
genom sitt oförmodade framträde, verka som
anakronismer, lösgöra sig från taflans moderna grundfond
och påminna om frånvaron af historisk färg i det hela.
Om inredningen i ett ryskt magnathem under
Alexandertiden ges i hela »Krig och Fred» blott en enda
antydan på en half rad: gamle grefve Besuchovs palats
i Moskva har »en glasvestibul med två rader af statyer
i nischerna». Detta är att icke spilla ord likt Homerus
med hans ändlösa beskrifning på konung Alkinoos’
Tolstoj och Dostojevski. J2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
