Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
färg och öfver hufvud i hans kulturella sedemålning,
frapperas man af kontrasten. Hvad vi kalla »våra saker»,
människolifvets anspråkslösa och stumma följeslagare,
som fast själlösa lätt besjälas och afspegla människans
väsen, lefva ej hos Tolstoj, handla ej. Endast i
»Barndom och gossår» möter man en kärleksfullt gjord
skildring af en rysk godsägarfamiljs husliga interiör.
Men sedermera försvinner hans sympati för lefnadssättet
inom den klass, hvarur han utgått, förgiftas af
moraliskt dömande, uppsåtliga jämförelser med folkets
lefnadssätt. Alen äfven detta senare målar han — från
»Polikuschka» till »Mörkrets makt» — i allt mörkare
färger, skildrar det icke som något i sin art fulländadt
vackert och episkt afrundadt (såsom Koltsov och
Puschkin), utan halft förfallet, sjukligt förvridet och vanställdt
af stadskulturen. Till sist blir skildringen af hvarje
social miljö, all mänsklig kultur för honom icke ett
själfständigt konstnärligt ändamål utan endast medel för
abstrakta moraliska slutledningar, fördömanden och
rättfärdiganden.
Den konstnärliga inspiration, som aldrig sviker
Tolstoj, är såsom vi sett den, hvarmed han belyser den
kroppsliga gestalten, de yttre rörelserna och yttre
tillstånden, förnimmelserna hos sina handlande personer
— deras sinnliga människa. Allt eftersom det aflägsnas
från detta centrum, försvagas ljuset, så att vi allt
otyd-tigare urskilja deras dräkter, detaljerna i deras hemlif,
deras bostäders inredning, gatulifvet i de städer de bebo
och, slutligen, otydligast af allt den intellektuella och
moraliska atmosfär, den kulturella och historiska luft,
som alstras icke blott af allt äkta och evigt utan också
af alla fördomar, allt konventionellt och förkonstladt i
en gifven tidsålder. Pierre Besuchovs frimureri är ett
misslyckadt försök, och Tolstoj har sedermera aldrig
upprepat liknande försök. Puschkins Tatjana lyssnar
till njanjas sagor och drömmer öfver den naive Martin
Sad eka ’ och den känslofulle Marmontel. Vi ha klart
* Föregifven författare till en på den tiden mycket
anlitad drömtydningsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
