Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Att till och med en ängels flykt
den skärpta blicken följa kunde.
Och bäcken har icke hviskat till honom:
. . . dunkla sagor
om det underland den kommer frän.
Nattvinden har icke talat till honom liksom till
Tjutschev »om smärtor ofattbara», om »kaos, fjärran
och dock nära».
Älskar han naturen? Måhända är hans känsla för
den starkare och djupare än hvad som vanligen kallas
»kärlek till naturen». Om han älskar den, är det icke
som ett skildt, för människan främmande och ändå
människoliknande universellt väsen fullt af gudomliga
och demoniska krafter, utan som en fortsättning af sitt
eget väsen. Han älskar sig själf i naturen och den i
sig själf, utan hänryckt bäfvan, utan berusning, med
den stora, nyktra kärlek de gamle hade för den och
som ingen bland vår tids människor förmår känna.
Tolstojs både styrka och svaghet ligger just däri, att
han aldrig förmått helt och klart särskilja det kulturella
från det primitiva, lösgöra människan från naturen.
Äfven för honom har naturen en mörk sida, en
öfvervärldslig hemlighet; men detta mörker och denna
hemlighet döljer endast fasa och styggelse. Stundom
ser också han företeelsernas slöja lyftas, den dagsljusets
»gyllne matta» som Tjutschev talar om:
Den helga natten steg på fästet,
och tyst blef dagens sorl och gamman.
Liksom en gyllne mattas våder
dag vecklades af natten samman.
Men bakom denna lyfta förlåt ser Tolstoj icke
»världsbyggnadens triumfchar rullande genom himlens
helgedomar», icke »änglars flykt» utan endast ett
ohyggligt, bottenlöst hål — den »säck» Ivan lljitsch håller
på att krypa in i, allt under det han framvrålar sitt
omänskliga tjut: »Njä chatschou .. ou . . ou! — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
