Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ryska språket kanske hos ingen annan har uppnått.
Det kan hända, att han ibland upprepar och
understryker för mycket, med alltför seg ihärdighet »ansätter
läsaren >, det kan hända att i jämförelse med den
pusch-kinska prosans flykt Tolstojs språk förefaller tungt;
men denna tyngd och denna sega ihärdighet är
tita-nens, som staplar block på block. Och hvilken
verkningsfull kontrast till dessa cyklopiska massor bilda
icke de nålfina och ändå briljanthårda spiror af subtila
iakttagelser som resa sig öfver dem!
Men så snart Tolstoj ger sig in på den icke
sinnliga utan andliga människans psykologi, så snart han
börjar »filosofera» enligt Flauberts uttryck — så snart
han kommer till de moraliska evolutionerna hos
Besu-chov, Nechljudov, Posdnischev, Levin — inträffar
något sällsamt: »il dégringole affreusement» — han gör
ett rysligt fall. Hans språk mattas af, bleknar, blir
hackigt och stammande, det vill men kan icke, det
hakar sig krampaktigt fast vid det skildrade föremålet,
men likt en lamslagen människas armar förmår det ej
hålla kvar det.
Bland en massa exempel tager jag några på måfå:
»Hvilket misstag», säger Pierre, »kan ligga i det
att jag önskade . . . göra godt . .. Och jag har gjort
det fastän illa, fastän obetydligt, jag har uträttat något,
och ni kunna inte endast inte taga mig ur tron på
det, att det som jag gjorde var godt utan inte heller
förmå mig att tro, att ni inte tänka detsamma själfva.»
Han talar om grefve Rostovs, faderns, och Sonjas,
systerns, förhållande vid Nataschas sjukdom:
Hur skulle grefven ha kunnat bära sin
älsklingsdotters sjukdom, ifall han icke vetat, att ifall hon ej
blef bättre han skulle offrat ännu tusen rubel och fört
henne utomlands? . . Hvad skulle Sonja ha gjort, ifall
hon icke haft det lugna medvetandet om att hon icke
klädt af sig på tre nätter för att vara redo att utföra
doktorns alla föreskrifter och att hon nu icke sof om
natten för att icke försumma timmen, då den sjuka
skulle ha sina piller . . . Och hon kände sig också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
