Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
lukt »är det något rundt». Han är en molekyl, han
är det första och det sista, det minsta och det största
— begynnelsen och änden. Han existerar icke i och
för sig själf, han är endast en del af det hela, en
droppe i det allmännationellas, allmänmänskligas och
universellas ocean. Detta universella lif reproducerar
han genom sin personlighet eller sin opersonlighet,
alldeles som vattendroppen genom sin rundhet
reproducerar jordklotet. Ett konstens under eller ett det
mest genialiska optiska bedrägeri är utfördt eller håller
på att lyckas. Trots sin opersonlighet förefaller oss
Platon Karatajev personlig, individuell, ett väsen för sig.
Men vi skulle vilja lära känna honom helt, se honom
från andra sidan. Han är godsint, men kanske har
han ändå någon gång i sitt lif varit förargad på
någon? Han är kysk; men kanske har han ändå sett på
åtminstone en kvinna annorlunda än på andra? Han
talar i ordspråk; men kanske har han någon gång
flikat in ett ord ur egen fatabur? Om blott ett enda ord,
ett enda oförutsedt litet drag bröte denna alltför
regelbundna, matematiskt fulländade »rundhet», skulle vi
tro att han är en människa af kött och blod, att han
är. Men liksom afsiktligt låter författaren Platon
Karatajev dö just i det ögonblick, då vår
uppmärksamhet är mest spänd; han försvinner, upplöser sig — en
vattendroppe i oceanen. Och då han i döden framstår
än klarare, börja vi tänka, att han ej skulle ha kunnat
formas till en kännande, tänkande och handlande
människa; han har aldrig lefvat, han har endast varit,
varit just »alldeles rund», och därmed har han uppfyllt
sin bestämmelse, så att det blott återstod honom att dö.
Och i vårt liksom i Pierre Besuchovs minne inpräglar
sig Platon Karatajev icke som en lefvande person utan
endast som en lefvande personifikation af »allt ryskt,
godt och rundt», han blir en väldig, religiös och
moralisk världshistorisk symbol.
Något liknande är fallet också med furst Andrej.
Vi börja redan se och förstå honom: han blir allt
fattligare för oss i sina motsägelser, i föreningen af kallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
