Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
förstånd och glödande svärmeri, människoförakt och
omåttlig ärelystnad — »kärlek till människors kärlek»
— yttre aristokratisk hårdhet och hemlig vekhet, en
hjärtats barnsliga, hjälplösa känslighet för intryck.
Men också furst Andrej dör just i den stund, då
man tycker det blott skulle behöfvas ännu ett par
mej-selhugg för att gestalten skulle vara färdig. I motsats
till Platon Karatajev dör han långsamt och kvalfullt,
ty hela hans personlighet består af så utpräglade drag,
så skarpa kanter, att döden behöfver lång tid för att
utjämna dessa kanter och facetter till den fullkomliga
»rundheten» hos molekylen, vattendroppen redo att
uppgå i oceanen. Och döden afslipar och afrundar
honom långsamt som hafsbränningen en hvass sten.
Under detta långsamma döende, under yrseln och
kvalen, förtviflan och hoppet ser man bakom hans
lefvande gestalt en annan träda fram, obekant och
skrämmande. Och denna andra gestalt täcker och
uppslukar den första; furst Andrejs hela lif, alla hans tankar,
känslor och handlingar synas nu så intiga, att hvad vi
för alltid komma att minnas är icke furst Andrejs lif
utan »furst Andrejs död», icke den lefvande,
individuella personligheten utan endast denna ofattbara, icke
mänskliga, andra gestalt, som hör hinsidan till.
Och så Natascha Rostova: hon åtminstone
förefaller att vara helt lefvande, helt vår egen, helt
mänsklig och individuell. Hur fast och varsamt maskorna i
hennes personlighet äro knutna! Af hvilka
mikroskopiskt fina, mångskiftande trådar är icke denna »renaste
bild af den renaste fägring» väfd! Liksom Puschkins
Tatjana förefaller hon att vara skaldens förkroppsligade
musa, att spegla hans egna inre drag i det »evigt
kvinnligas» spegel.
Men också här, just i det ögonblick, då Nataschas
bild står färdig i högsta fägring, anbringar konstnären
ett flyktigt men oförgätligt litet drag, fullt af djup
betydelse. Händelsen tilldrager sig under en jakt;
hundarna ha just tagit en hare, och en af jägarne skär
upp honom och skakar honom, så att blodet skall
Tolstoj och Dostojevski. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
