Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
de tjusmedel instinkten lärde henne att förut använda
nu endast skulle ha gjort ett löjligt intryck på mannen,
som hon från första ögonblicket helt hängifvit sig åt,
d. v. s. med hela sin själ, utan att fördölja för honom
en enda skrymsla i den. Hon kände, att bandet
mellan henne och mannen icke bestod i de poetiska
känslor, som dragit honom till henne, utan i något annat
— odefinierbart men fast som bandet mellan hennes
egen kropp och själ.»
Här som alltid och öfverallt hos Tolstoj återföres
allt till detta »band mellan kroppen och själen», till
denna primitivt animala, kött och ande förenande
»psykiska människa», till denna Eros’ »gyllene kedja», som
gudarna enligt Homerus kastade ner från himlen till
jorden och som förenade jorden med himlen, det ena
könet med det andra, den ena värdshalfvan med den
andra till ett enda »rundt» helt, ett enda allt.
Nataschas poetiska fägring har spårlöst försvunnit,
har blekts som blommornas färger, fiskarnas fjäll och
fåglarnas fjädrar, då parningstiden är slut, då
befruktningen har ägt rum, drifterna äro tillfredsställda och
alla krafterna samlas för födandet och närandet. Men
det välde öfver mannen, som hennes fägring fordom
gifvit henne, hade i stället för att minskas ytterligare
ökats. »Hemma gaf sig Natascha ett sken af att vara
mannens slafvinna.» — »Natascha är lustig», anmärker
Nikolaj Rostov, »hon kujonerar honom alldeles, men
så snart det blir fråga om åsikter, har hon inte ett
eget ord att säga — hon bara använder hans.» —■ »Den
allmänna meningen var», tillfogar Tolstoj själf, »att
Pierre stod under sin hustrus toffel, och det var
verkligen också förhållandet.»
.■Pierre kan filosofera, sträfva efter kristlig
»uppståndelse», svärma för sina medmänniskors väl och
folket hur mycket han behagar. Men blefve det fråga
om att förverkliga drömmarna, skänka bort ägodelarna,
då skulle Natascha hellre »sätta honom under
förmyndare» än gå in på något sådant. Då skulle »mannens
slafvinna», honan försvarande ungarna (»hon ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
