Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
med sina svarfvade ben.» Orden »svarfvad», »fin»,
»fast» gå igen i skildringen af både Frou-Frous och
Annas yttre.
Vronski älskar sin häst icke som ett djur utan
nästan som ett förnuftigt väsen, som en kvinna; han
är bokstafligen förälskad i den.
»— Lugna dig, käraste, lugna dig! — sade han
och strök henne med handen... Hästens sinnesrörelse
meddelade sig åt Vronski: han kände blodet strömma
till hjärtat, och liksom hästen fick han lust att bitas
och taga språng; det var en både hemsk och jublande
känsla.» Annas fägring, som har något »demoniskt»
och »grymt», väckte också en »hemsk och jublande
känsla» hos honom. Efter sitt möte med Frou-Frou
beger han sig till mötet med Anna. Och samma
sjudande, orgiastiska öfvermätt af sinnligt lif, som han
nyss förnam hos sig själf och djuret, detta vackra
»Guds skapade kreatur», förenar honom med ett annat
lika vackert »Guds skapade kreatur» — Anna.
Frou-Frou älskar som en kvinna att behärskas af
sin herre, och som Anna är hon undergifven detta
stränga och ljufva herravälde till sin död, till det sista
andetaget, den sista blicken. Och bägge bli de offer
för kärlekens förgörande makt, för den eviga tragedien,
den dödsbringande Eros’ lek.
Under kapplöpningen, då Vronski redan hunnit
om alla, samlar han sina sista krafter för att nå målet,
och Frou-Frou flyger fram som en fågel. — »Å du
härliga!» tänker han med oändlig ömhet. Hon anar
hvarje rörelse, hvarje tanke, hvarje känsla hos sin ryttare;
de äro en vilja, en kropp, en själ, de äro förenade af
»bandet mellan kropp och själ», de äro ett. Mannen
och djuret smälta samman i en hänryckt känsla af att
vara bevingade, flyktens vällustiga berusning griper dem
båda. I detta ögonblick älskar han måhända
Frou-Frou mera än Anna, med en mera mystisk,
outgrundlig-kärlek.
Men så gör han en oskicklig, »oförlåtlig» rörelse.
»Han kom ner i sadeln i ett annat läge, och han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
