Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
.stod att något förfärligt hade händt... Vronski stötte
i tnarken med ena foten, och Frou-Frou låg med hela
sin tyngd emot benet. Han hade knappt hunnit
befria det, förrän hon föll på sida; tungt flämtande och
i det hon under fåfänga försök att resa sig sträckte på
den fina, löddriga halsen, låg hon och skälfde vid hans
fötter som en dödsskjuten fågel. Den oskickliga rörelse
Vronski gjort hade brutit hennes rygg. Men detta
förstod han först senare... Nu stod han vacklande på
den smutsiga, orörliga marken, och framför honom låg
Frou-Frou tungt flämtande, vred hufvudet emot honom
och såg på honom med sina vackra ögon. Alltjämt
utan att förstå hvad som händt ryckte Vronski i tygeln.
Hon började åter sprattla som en fisk, och det knakade
i sadeln; så reste hon sig på frambenen, men ur stånd
att höja bakkroppen tumlade hon ånyo omkull och
föll på sidan. Med af lidelse förvridet ansikte, blek
och med darrande underkäk gaf Vronski henne en
spark i buken och började åter rycka i tyglarna. Men
hon rörde sig ej; hon borrade nosen i marken och
blott såg på husbonden med sin talande blick.
— A-a-a! — stönade Vronski och tog sig om
hufvudet. — A-a-a! hvad har jag gjort! — skrek han.
Jag har förlorat löpningen! Och mitt eget fel är det
— skamligt, oförlåtligt! Och den stackars, kära hästen,
som jag har fördärfvat! ...Å-å-å! hvad har jag gjort!»
... »För första gången i sitt lif fick han pröfva
den värsta af olyckor, en olycka som icke kunde
godt-göras och som han själf var skulden till.»
Ja, i djurets sista »talande» blick läste han en
bitter förebråelse, han förstod att han verkligen begått
ett brott, som icke kunde godtgöras, då han för en
fåfänglig nyck, i en grym lek hade offrat ett vackert
»Guds skapade kreatur», som han älskade.
Och hvem vet om icke ödet sände honom en
varning i Frou-Frous undergång? Skall han icke på
samma sätt, i en likadan grym lek, vålla Annas
undergång? Här som där »en enda, oskicklig rörelse,
oförlåtlig» men ofrivillig — och hennes väsen bryts under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
