Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
vara cti såsom du, f ader, i mig och jag i dig, att ock
de må vara ett i oss.»
Genom att studera, fördjupa det mänskliga, tills
han når det djuriska, det djuriska tills han når det
mänskliga, finner Tolstojs i bådas innersta det första,
gemensamma, det förenande, symboliska.
Men innan han når dessa underjordiska djup,
genom hvilka afgrunder af kött och blod måste han
icke gå! Från den Anna Karenina, som är full af ett
orgiastiskt men ändå oskyldigt, skuldlöst lifsöfvermått
(ligger icke hela hennes skuld i att hon är för vacker
»och brinner och älskar därför att hon
Älska måste och ej annat kan >?)
till denna »blodiga kropp, oblygt utsträckt på
kasernbordet» — hvilken rysansvärd väg!
Förefaller det icke stundom, att Tolstoj, då han
afkläder människan allt mänskligt, förvandlar Guds
afbild till en afbild af det djuriska — i vällust, i
sjukdom, i födslosmärtor, i död — stundom gör sig
skyldig till en ändamålslös och skadeglad grymhet? Han
nöjer sig icke med det ohyggliga; han uppletar det
cyniska, detta på en gång ohyggliga och löjliga, som
finns i djäflarnas glädje och syndarnas förtviflan hos
Dante.
I ett ambulanstält vid ßorodino »satt en tatar på
ett bord — en kosack att döma af uniformen, som
låg kastad bredvid. Fyra soldater höllo honom. En
doktor i glasögon opererade bort något i hans
kanel-bruna, muskulösa rygg.
— Ouf! Ouf! Ouf! — liksom grymtade tataren,
och plötsligt lyfte han på sitt breda, svarta,
trubb-nosiga ansikte, blottade de hvita tänderna och började
vrida och vränga sig och uppge genomträngande,
utdragna tjut.»
Detta trubbnästa, svarta ansikte med grinande, hvita
tänder, är det icke en syn från »Inferno eller Yttersta
domen •>? Skulle icke en syndare, som pinas af djäflarna,
kunna grymta» på samma sätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
