Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
sin dubbelgångare för denna en själs pånyttfödelse i
Kristus. Hans hämnd består i att han ger en
förnedrande, bestialisk ställning åt den döda kroppen, som
måhända en gång vid domsbasunens ljud skall uppstå
i oförgänglig gestalt och ingå i Guds rike men tills
vidare ligger stel »som fruset fläsk >, med skrefvande
ben». Detta är en som det tycks onödig och hädisk
förgripelse mot människokroppen, trots sin
förgänglighet dock gudomlig och som de hedniska hellenerna i
motsats till de hedniska barbarerna städse både i lifvet
och i döden behandlade med sådan vördnad.
Och hur mycken löjlig ohygglighet i skildringen
af Ivan Iljitschs sjukdom! Konstnären tycks bokstafligen
finna ett nöje i att chockera. Han hånar den
outrotliga mänskliga vanan att bedraga sig själf, sluta ögonen
för det grofvast animala i kroppens funktioner, detta
som är ett kanske oväsentligt men så rörande tecken
på vår öfversinnlighet. Vi få t. ex. veta, att •»särskilda
anordningar voro vidtagna för Ivan Iljitschs afföringar,
och det var en tortyr för honom att begagna sig däraf.
Han led af orenligheter lukten och det opassande, af
medvetandet att en annan människa måste taga del i
detta: det var betjänten Gerasim, som hade åliggandet
att bära ut efter honom. — En dag, då Ivan lljitsch
reste sig från nattstolen, sjönk han ned i en fåtölj utan
att ha styrka att draga upp byxorna, och full af fasa
såg han på sina blottade, kraftlösa lår med skarpt
framträdande muskler.»
Med skoningslöst eftertryck framhäfver författaren
kontrasten mellan Gerasim, den unge hjärtegode
bondsonen, frisk, stark och renlig, och den smutsige,
illaluktande Ivan lljitsch, förnedrad af sjukdomen, beröfvad
sin mänskliga värdighet.
För att smärtan skall lindras ber Ivan lljitsch
Gerasim att lägga hans ben på sina axlar.
>— Så ja, kan du höja dem ändå mer?
— Det kan jag visst det. — Gerasim lyfte benen
än högre.»
I dessa för människokroppen förnedrande st.ill-
Tolstoj och Dostojivski. I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
