Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
pä Smolenskvägen, varseblef han en del soldater, som
badade i en liten damm. Det var en kväfvande
augustidag vid tvåtiden på eftermiddagen. Solen, ett
rödt klot i en sky af damm, brände olidligt...
Fullkomlig vindstilla rådde. Då han passerade förbi
bommen, kände han en lukt af gyttja, och en svalkande
kyla slog emot honom. Han fick lust att kasta sig i
vattnet, hur smutsigt det än var. Han blickade ut
öfver dammen, hvarifrån det hördes skrik och skratt.
Vattnet i den lilla grumliga, grönskande pölen hade
stigit och svämmat öfver bommen, full som den var af
hvita, nakna soldatkroppar med tegelröda armar, ansikten
och halsar. Allt detta nakna, hvita mänskliga kött
sprattlade under skrik och skratt i den smutsiga pölen,
alldeles som rudor i ett kar. Det ljöd munterhet ur detta
oväsen, och därför verkade det sorgligt... Man hörde
smiskande slag, tjut och frustningar. På stränderna,
på dammluckan, i dammen, öfverallt sågs hvitt, friskt,
muskulöst kött...
— Det är skönt, ers nåd. Ni skulle göra
detsamma, — föreslog en af de badande.
— Det är smutsigt, — svarade furst Andrej med
en grimas. — Han beslöt att hellre taga sig en dusch
i ladan.
— Kött, chair à canon, — tänkte han, i det han
såg på sin nakna kropp, och han ryste till icke så
mycket af köld som af en för honom själf oförklarlig
vämjelse och fasa, väckt vid åsynen af denna massa
kroppar, som tumlat i den smutsiga dammen.»
Samma kroppar, samma »kött > ser han sedermera
i ambulanstältet: »Allt hvad han såg omkring sig
sammansmälte till ett enda allmänt intryck af
människokropp, som fyllde hela det låga tältet, alldeles som för
några veckor sedan, den heta augustidagen, samma
kropp hade fyllt den smutsiga dammen vid
Smolenskvägen. Ja, det var samma kropp, samma chair à canon,
hvars anblick redan då hade kommit honom att rysa
liksom i förkänsla af hvad han nu såg.>
Människokroppens, människoköttets ryslighet slår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
