Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
tioner, alla våra befrielser öfverlefts af en omedveten
förgudning af anden, den »rena anden >, ensam i den
döda öknen, af allt abstrakt, blodlöst och okroppsligt,
är det än också ofruktbart? Betrakta vi icke den
sinnliga naturen om icke längre som något syndigt och
djäfvulskt, så åtminstone som något förnedrande och
djuriskt, och ha vi icke kvar den så rent semitiska, för
den gamla arianismen främmande skräcken för den
blottade kroppen, för nakenheten som för något
skamligt, okyskt och berläckande?
Den ödeläggande semitiska orkanen drog dock
fram blott öfver den ariska skogens toppar. Närmare
jorden, närmare folket, närmare de underjordiska
källsprången och rötterna fanns det kvar nog mycket
gammal västerländsk, arisk fukt och friskhet för att motverka
den österländska samums förödande brand. I
sagodunklet därinne myllrade det alltjämt af
mångguda-dyrkande, med »många tungor talande» väsen — från
semitisk synpunkt »djäfvulsk styggelse», från arisk
oskyldiga »Guds skapade kreatur . I de medeltida
legenderna, folkliga och ariska och nära besläktade med
det indoeuropeiska eposet, uppenbarar sig beständigt
detta »Guds kreatur», Guds djur, det heliga djuret:
sankt Hubertus’ mystiska hjort med korset strålande
mellan hornen; lammet, som kommer in i kyrkan under
mässan och med ett fromt bräkande böjer knä för den
heliga hostian — lammet för lammet, liksom om
återlösaren hade lidit döden också för det; sankt Antonius
af Padua, som välsignar fiskarna; sankt Franciskus af
Assisi, som predikar för fåglarna; vår ryske anakoret
sankt Sergi Radonesjski, som med korstecknet betvingar
de rasande björnarna; sankt Vlasi, Flor och Lavr —
husdjurens beskyddare; den helige martyren Kristofor,
som ryska folket alltjämt dyrkar och om hvilken en
helgonmålarhandbok från XVII:de seklet säger: Denne
förunderlige martyr, som hade en hunds hufvud, kom
från människoätamas land-, d. v. s. från Etiopien,
nedre Egypten.
»— Är det möjligt att de (djuren) också ha Kristus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
