Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
godt och ondt», ett slags nattblick, en klarsyn, som vi
på vårt råa och själfkära mänskliga språk kalla »djurens
instinkt».
Djuret i människan har slumrat in, men kanske
det en gång skall vakna, kanske förestår en sista slutlig
tvekamp mellan människan och djuret, gudamänniskan
och gudadjuret.
»— Djuret vet allt. Människan är dum, dum,
dum!» säger fader Jeroschka, och han »sänker hufvudet
och faller i tankar» — alldeles som ynglingen i fader
Sosims berättelse.
Dessa drömmar och tankar, som rörde sig inom
mänskligheten redan i dess vagga, skola de icke vara
också en döende mänsklighets sista drömmar och
tankar?
I hvarje fall är idén om »Guds kreatur», djuret i
människan, »Guds beläte och afbild» — om det första
och sista vilddjuret Leo Tolstojs djupaste, förborgade
tanke. I denna idé samla sig hans konstnärsskaps alla
titaniska rötter, alla dess underjordiska källsprång. Här
måste man också söka dem — här är porten, som för
till en annan afgrund, en annan himmel.
»— Har du dödat människor?» — frågar Olenin
fader Jeroschka.
»Gubben reste sig på bägge armbågarna och
närmade sitt ansikte tätt intill Olenins.
— Djäfvul! — skrek han. — Så du frågar!
Sån’t får man inte tala om! Man kan förspilla sin
själs salighet.»
Strax förut under samma samtal hade »fader
Jeroschka vaknande ur sina tankar lyft på hufvudet och
börjat uppmärksamt iakttaga nattfjärilarna, som kretsade
öfver den fladdrande ljuslågan och brände sig på den.
— Dumma fän, dumma fän! — sade han. — Hvad
tar ni er till? — Han reste sig upp och började
jaga bort nattfjärilarna med sina klumpiga fingrar.
— Du bränner dig ju, ditt dumma fä, flyg dit
bort i stället, där finns utrymme tillräckligt, — sade
han med mild röst och tog försiktigt en fjäril i vingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
