Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
en pannkaka, kan stiga upp som en sol», »mail lägger
sig i krök och stiger upp rak». Han lade sig »i krök»
och dog — men kanske Herren skall låta honom stiga
upp »rak». Karatajev vet, ser något — liknande
medelpunkten i en cirkel, i något »fullkomligt rundt» som
han själf, hvilket gör att han kan lefva och dö i den
dufvoenfald, hvarom skriften talar. Han och vargen dö
på samma sätt.
Hvilka kval och hvilka fasor måste inte den stackars
intelligente, »filosoferande» furst Andrej gå igenom,
innan han uppnådde denna icke-mänskliga, gudomliga
och animala »ormklokhet», denna karatajevska
»dufvoenfald», denna »fullkomliga rundhet»!
I en tämligen svag uppsats af Tolstoj »Första
steget», som predikar vegetarianism, är det några sidor
— skildringen af djurs död — som tillhöra det bästa
han skrifvit.
En gång, då Tolstoj med skjuts åkte förbi en by
i närheten af Moskva, blef han vittne till hur man
slaktade ett svin. »En af karlarna skar upp grisens hals
med en knif. Orisen skrek, ryckte sig lös och sprang,
badande i blod. Jag är närsynt och kunde inte så
noga urskilja allt, jag såg blott grisens kropp, skär som
en människokropp, och hörde de förtviflade skrien.
Men körsvennen urskilde alla detaljer och såg oafvändt
dit. De fångade grisen, välte omkull honom och
fullbordade slakten. Då skrien tystnade, drog isvostschiken
en tung suck.
— Jag undrar, om de inte ska få stå till svars
för det där, — sade han.»
Några dagar senare i Tula gick Leo Nikolajevitsch
till ett slakteri. »Det var en varm julidag... Arbetet
var i full gång. 1 lokalen rådde en kväljande lukt af
varmt blod, golfvet var alldeles brunt och glatt, och i
fördjupningarna hade det samlat sig stelnadt, svart
blod... Jag trädde in och stannade vid dörren.
Jag-stannade, både därför att lokalen var fullpackad med
djurkroppar och därför att blod strömmade nertill och
droppade uppifrån. Alla slaktarna voro öfverhöljda af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
