Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
blod, och om jag gått in, skulle jag ovillkorligt ha
blifvit nedfläckad. Man lyfte ner en upphängd kropp,
forslade ut en annan, en tredje, en oxe, låg med de
hvita benen i vädret; en slaktare slet med sina starka
näfvar itu en utspänd hud. — Genom dörren midt
emot den där jag stod ledde man i detta ögonblick in
en stor, fet, vacker oxe. Två karlar släpade honom
med sig. Knappt var han inkommen, förrän jag såg
hur en slaktare riktade knifven mot hans strupe och
stötte till. Han segnade ner, alldeles som om man
slagit af hans fyra ben på en gång, vältrade sig så på
sidan och böljade sparka och spjärna med bakkroppen.
En slaktare kastade sig öfver hans rygg, grep honom
i hornen och pressade hans hufvud mot golfvet, och
en annan slaktare skar upp hans strupe. En ström af
svartrödt blod kvällde fram, och en nedsmord gosse
satte en bleckskål under. Hela tiden hade oxen
fortsatt att kasta med hufvudet som för att försöka resa
sig och sprattlade med benen. Skålen var snart full,
men oxen lefde alltjämt, och under det buken tungt
häfde sig, sparkade han med fram- och bakbenen, så
att slaktarna måste hålla sig på afstånd från honom.
Då en skål var full, tog gossen den på hufvudet och
bar bort den till albuminfabriken; en annan gosse satte
fram en ny skål, och äfven den började fyllas. Men
oxen flämtade alltjämt och sparkade med benen. Då
blodet upphörde att rinna, lyfte en slaktare på oxens
hufvud och började flå det. Oxen fortsatte att sparka.
Hufvudet blottades, rödt med hvita ådror, och antog
den ställning slaktarna gåfvo det; på ömse sidor om
det hängde huden. Oxen upphörde icke att sparka.
Sedan fattade honom en annan slaktare vid ena benet,
knäckte det och skar af det. Buken och de öfriga
benen genomilades alltjämt af sprittningar. Äfven de
andra benen skuros af och kastades till den hög, där
samme ägares öfriga oxben samlades. Sedan släpades
kroppen till vindspelet, där den upphissades. Först
där upphörde sprittningarna. — Jag gick sedan till
dörren, genom hvilken de ledt in oxen. Här fick jag
Tolstoj och Dostojevski. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
