Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
Om vi i alla århundradens och alla nationers
litteraturer skulle uppleta den författare, som är Tolstoj
mest motsatt, är det Dostojevski vi skulle peka på.
Jag säger motsatt men icke aflägsen, icke
främmande, ty ofta beröra de hvarandra, ja sammanfalla till
och med fullständigt enligt lagen för ytterligheterna, för
den ömsesidiga attraktionen mellan två poler af en och
samma kraft.
Leo Tolstojs »hjältar» äro som vi sett icke så
mycket hjältar som offer: deras mänskliga personlighet,
som ej helt utformats, slukas af elementen. Och
liksom det hos honom icke finns en enda, öfver alla
härskande hjältevilja, så finns det heller icke en förenande
tragisk handling — det finns blott enstaka tragiska
knutar, enstaka vågor, som stiga och falla i den strandlösa
oceanen, styrda icke af en underström utan af de yttre
elementära krafterna. Händelsernas väfnad liksom
lifvets väfnad är utan början och utan slut.
Hos Dostojevski åter är den mänskliga
personligheten utformad till det yttersta; den växer och
utvecklar sig ur de dunkla, animala och elementära rötterna,
tills den når andlighetens högsta, strålande höjder.
Alltid och öfverallt ligger hjälteviljan i strid med fientliga
makter: hos Raskolnikov med den sedliga plikten och
samvetet; hos Svidrigailov och Versilov med en
raffinerad och medveten sinnlighet; hos Rogosjin med en
primitiv och omedveten sådan; hos Peter
Verchoven-ski, Stavrogin och Schatov med sociala och politiska
idéer; och slutligen hos Ivan Karamasov, furst Misch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
