Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
hårdare», de tyckas icke gå som vanliga människor
utan flyga och ännu i undergångens stund erfara
be-rusningen af denna fasansfulla flykt, som för dem till
afgrunden.
Af vågornas snabba fart anar man vattenfallets
närhet; af den tragiska handlingens oemotståndliga
framvällande anar man katastrofens närhet.
I de grekiska tragedierna ljuder stundom strax
före katastrofen körens oväntadt jublande hymn till
Dionysus, vinets och blodets, glädjens och fasans gud.
Och i denna hymn framställes den snart utspelade
tragedien, allt det mest ödesdigra och mystiska i
männi-skolifvet som en gudarnas sorglösa lek. Denna glädje
midt i fasan, denna tragiska lek erinrar om regnbågen
som dansar i vattenmassornas skum, då de störta ner
i ett bråddjup.
Näppeligen finns det i den samtida litteraturen
någon författare, som har kommit den grekiska
tragediens innersta ande så nära som Dostojevski. Är det
icke i hans skildringar af katastrofen något som erinrar
om denna körens ohyggliga glädtighet?
Det är som om det oväder, som drager ihop sig
i Tolstojs verk, här ändtligen bryter löst — och med
hvilket åskdunder, hvilken blixt af fasa! Nu är det slut
med ängslan, beklämningen, den kvalfulla väntan, den
orörliga kvafva hetta, som man ej kan andas i, slut
med det olidliga, liflösa tryck, som sammanpressar vårt
hjärta i hvardagslifvet. Här är det inte längre så, att
»allting tänjer och tänjer och tänjer sig» som i furst
Andrejs feberyrsel, som i Tolstojs alla verk och tyvärr
för det mesta också i verkligheten. Ibland tappar man
andan äfven vid läsningen af Dostojevski — men då
är det af fartens snabbhet, af händelsernas hvirfvelvind,
af flykten mot afgrunden. Och hvilken lisande
friskhet, hvilken befrielse i denna stormens andedräkt! Hur
det mest futtiga, låga och hvardagliga som
människo-lifvet rymmer här blir genomskinligt, blir hemskt lustigt
som i skenet af en blixt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
