Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Den verkliga heligheten — låt oss icke säga hos
Dostojevski själf (fastän personer, som stått honom nära,
försäkra att det gafs stunder, då han föreföll nästan »helig»)
— men hos Idioten, kommer den af den skenbara
sjukdomen eller kommer den omisskännliga sjukdomen
af en tvifvelaktig helighet?
Jag fäller intet utslag; jag endast påpekar, att man
kanske icke längre kan affärda denna fråga med den
sorglöshet, som är utmärkande för den så kalladt
vetenskapliga, kliniska synpunkten.
— Gå till doktorn! — råder Raskolnikov
Svi-drigailov, då denne berättar om sina »spöksyner».
»— Att jag är sjuk vet jag er förutan, — svarar
Svidrigailov, — fastän jag ärligt sagdt inte vet på hvad
sätt; enligt min mening är jag i grund och botten tio
gånger friskare än ni. Jag frågade er inte, om ni tror
eller inte, att spöken kunna visa sig. Jag frågade er:
tror ni att det finns spöken?
— Nej det tror jag absolut inte! — utropade
Raskolnikov nästan med förbittring.
— Hur är det det vanligen heter? — brummade
Svidrigailov som för sig själf, i det han såg bort och
sänkte hufvudet. — Det heter: du är sjuk, och
följaktligen äro dina spöken bara en af feberyrseln framkallad
synvilla. Men detta är ju inte sträng logik. Jag
medger att spökena bara visa sig för sjuka; men detta
bevisar bara, att spökena inte kunna visa sig för andra
än sjuka, och inte att de inte existera i och för sig.
— De existera absolut inte! — upprepade
Raskolnikov i retad ton.
— Inte? Jaså ni tror det? — fortsatte Svidrigailov
och vände sig långsamt emot honom. — Men skulle
man inte kunna resonera som så: syner — det är så
att säga fragment och bitar af andra världar. Den
friska människan har naturligtvis ingen anledning att
se dem: den friska människan hör framför allt jorden
till och bör följaktligen lefva uteslutande för detta lifvet
och dess syften. Men knappt har hon blifvit sjuk,
knappt har det normala, jordiska tillståndet i organis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
