Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
men upphäfts, förrän möjligheten af en annan värld
dyker upp, och ju sjukare hon är, dess starkare,
påtagligare blir kontakten med den andra världen.»
Man förstår hvarför Raskolnikov blir retad: fastän
han själf besitter en dialektik — det enda han litar på —
»hvass som en rakknif», känner han, att Svidrigailov,
som han föraktar såsom »en inpiskad skälm», förfogar
öfver en kanske än hvassare. Gör inte Svidrigailov
helt enkelt narr af honom? Är det inte för att reta
honom han talar om sina »spöken»? Eller menar han
verkligen allvar? För öfrigt, om han verkligen tror, så
är det endast därför att han betviflar allt — till och
med tviflet. I hvarje fall innebär »kontakten med den
andra världen» ingenting hugnerikt för honom. Strax
därpå erkänner han ju själf, att han ibland tänker sig
evigheten »ungefär som en bastu på landet, nerrökt
och med spindlar i alla vrår». Hvad skulle icke den
»troende» Svidrigailov ge för Raskolnikovs naivitet, som
tillåter denne att så sorglöst svara:
— Jag tror inte på ett lif efter detta. — Ni är
säkert sjuk, gå till doktorn.
Det är ett märkligt faktum, att Dostojevski själf
nästan ordagrant upprepar Svidrigailovs uttryck i det
dagbokshäfte han gaf ut kort före sin död och där han
framlägger sina tankar om kristendomen:
»Mänsklighetens fasta och aldrig svikande
öfvertygelse om vår kontakt med andra världar är ju i hög
grad beaktansvärd.»
Och icke nog därmed. Dessa Svidrigailovs ord
upprepar äfven den »helige» munken Sosim i Bröderna
Karamasov: »Allt som utvecklar sig är lefvande och
lefver endast genom känslan af kontakt med andra,
mystiska världar.»
I uppfattningen af sjukdomen som en källa till ett
högre eller åtminstone ej för alla tillgängligt lif
samstämmer äfven den »helige» furst Mischkin — »Idioten»
— med »galgfågeln», »den liderlige» Svidrigailov.
»Han tänkte bland annat på det tillstånd, som
omedelbart föregick hans epileptiska anfall, då plötsligt,
Tolstoj och Dostojevski. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
