Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
midt i ångesten, det andliga mörkret och beklämningen,
hans hjärna liksom fattade eld och alla hans vitala
krafter stegrades till det yttersta. Lifsförnimmelsen,
själf-medvetandet nästan tiodubblades under dessa blixtsnabba
ögonblick. — Då han sedan i normalt tillstånd
reflekterade öfver detta, sade han ofta till sig själf, att alla
dessa blixtar och glimtar af en högre själfförnimmelse
och medvetenhet samt följaktligen också af ett »högre
lif» icke voro något annat än sjukdom, en rubbning i
det normala tillståndet; och om så var, då var detta
alldeles icke ett högre lif utan måste tvärtom räknas
till det lägsta slaget af lif. Och ändå kom han till den
mest paradoxala slutsats: Om det också är sjukdom så
än sen? sade han sig till sist. Hvad gör det, att denna
kraftstegring är anormal, ifall minuten af stegradt lif, då
man i normalt tillstånd erinrar sig den och skärskådar
den, visar sig som den högsta grad af harmoni och
skönhet, skänker en hittills aldrig erfaren och anad
känsla af fullhet, jämvikt, försoning och hänfördt
religiöst uppgående i lifvets högsta syntes? Om han i
denna sekund, det vill säga i det sista medvetna
ögonblicket före anfallet, med full besinning kunde säga till
sig själf: Ja för detta ögonblick skulle man kunna offra
hela lifvet, då var naturligtvis detta ögonblick i och för
sig själft värdt hela lifvet. För öfrigt ville han icke stå
för det dialektiska värdet af sin slutsats: han väntade
sig slöhet, andligt mörker, idiotism som en oundviklig
följd af dessa högsta minuter.»
Det är skada att furst Mischkin icke står för det
dialektiska värdet af sin slutsats, ty det ligger en
ofantlig, ej endast religiös utan också filosofisk, vetenskaplig
och kulturhistorisk betydelse i frågan, om man för »ett
ögonblicks högre tillvaro» kan offra icke blott en
människas utan hela mänsklighetens lif. Med andra ord:
är målet för den världshistoriska utvecklingen en ändlös
följd af tid, af hvarandra efterträdande kulturer, af
generationer, eller är målet ett alla historiska ödens, alla
»tiders» slutliga uppgående i ett ögonblick af »högre
tillvaro», i det som den kristna mystiken kallar »värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
