Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
neklig känsla. Det är som om man med ens finge en
förnimmelse af hela naturen, och man säger: ja detta
är riktigt. Då Gud skapade världen, sade han för hvar
skapelse han fullbordat: ja detta är riktigt, detta är
godt. Det är... det är inte någon sorts medkänsla
man erfar, det är bara glädje. Man förlåter ingenting,
för man har intet att förlåta. Man älskar inte... nej,
det är något mycket högre än kärlek! Det ohyggligaste
är den förfärliga klarheten och så glädjen. Om det
fortfore längre än fem sekunder, skulle själen inte utstå
det, den skulle upplösas. Under dessa fem sekunder
genomlefver jag ett lif, och för dem gåfve jag gärna
hela mitt lif, för det äro de värda. För att kunna
uthärda tio sekunder skulle man nödgas fysiskt omskapas.
—- Jag tror, att människan måste upphöra att föda barn.
Hvarför behöfs det barn, hvarför behöfs det utveckling,
när målet är nådt? I evangeliet står det, att efter
uppståndelsen skola människorna upphöra att föda barn —
de skola vara som Guds änglar.»
I själfva verket endast drifver Kirilov furst
Misch-kins sats till dess yttersta konsekvens. Den senare
säger: »För detta ögonblick kan en människa offra
hela sitt lif.» Kirilov fortsätter och slutar: »För detta
ögonblick kan man offra hela mänsklighetens lif.»
Äfven furst Mischkin närmar sig för öfrigt
stundom denna för honom skrämmande men som det
förefaller oundvikliga slutsats. »I det ögonblicket», säger
han en gång till Rogosjin i Moskva, »tyckte jag mig
börja förstå det märkliga ordet om att ingen tid skall
vara mer.»
»Naturligtvis skulle han aldrig på allvar ha
förfäktat denna mening», tillfogar Dostojevski själf, liksom
ryggande tillbaka. »I hans slutledning, d. v. s. i
uppskattningen af denna minut låg tvifvelsutan ett misstag.»
Hvilket misstag egentligen? »Slöhet, andligt mörker,
idiotism väntade honom som en oundviklig följd af
dessa högsta minuter.» Men endast honom, född
»idiot», eller hvarje människa öfver hufvud, hela
mänskligheten? Och omintetgör detta »misstag» i slutled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
