Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Är det icke underligt: den »realistiske» Tolstoj
har utvecklat sig till sin jättelika storhet som om »den
ryska historiens petersburgska period», som om Peter
och Puschkin alls icke hade funnits. Han icke ens
förnekar dem, han helt förbigår dem. Den »fantastiske»
Dostojevski återigen befinns stå i den mest lefvande
och medvetna gemenskap med hela den föregående
ryska kulturen, med Peter och Puschkin, den
peters-burgske Puschkin, skaparen af den »kolossale» Herman
(som förebådar den icke mindre »kolossale»
Raskolni-kov). Börjar icke Dostojevski just där »Petersstadens»
sångare slutar — vid Puschkins djupaste, sista tankar
om den »magiske byggmästaren»? — Ja, Dostojevski
har utgått ur Petersburg, och detta behöfde han icke
blygas öfver, ty när allt kommer omkring är dock
Petersburg en skapelse af den hjälte, som om icke för
alltid så åtminstone hittills är den mest ryske och på
samma gång mest universelle af ryska hjältar.
Petersburg, denna naturvidriga, artificiella stad för
okroppsliga, blodlösa människor, för spöken af kött och blod,
är framför allt Dostojevskis stad, och Dostojevski är
först och sist Petersburgs diktare.
Och dock skulle han aldrig med Puschkin säga:
Var stolt, du Peters stad, och stå
orubbligt fast som Ryssland.
Dostojevski är den förste ryss som känt och
förstått, att just i denna stad Peters Ryssland »stegrar sig
likt en sporrad häst, tyglad af en järnhård hand», att
det nått sin »slutpunkt» och nu -»vacklar vid
afgrunds-branten». — »Kanske är detta en dröm som någon
drömmer? ... Den som drömmer detta vaknar plötsligt
— och då försvinner allt med ens.» Han vet till och
med, att det skall försvinna; han vet, att Ryssland aldrig
skall återvända till Moskva, dit slavofilerna kalla det,
icke heller till det än aflägsnare, jasnajapoljanska
»Gudsriket», som är menadt att vara ett bonderike men i
själfva verket är ett godsägarrike; men på samma gång
vet han också, att Ryssland icke skall förbli i Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
