Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
— Ja då, jag minns honom tydligt. Jag skulle
känna igen honom bland tusen, jag har godt minne
för personer.
Åter tego de.
— Hm ... hm ... — mumlade Raskolnikov. —
Ser du ... jag inbillade mig ... jag tror fortfarande ...
att det bara, kanhända, var en inbillning af mig... Jag
är kanske verkligen sinnesrubbad och hade en
hallucination.»
Svidrigailov utgår ur en dröm; och själf är han
som en drömgestalt, han liksom personifierar den täta,
smutsgula petersburgdimman. Men om han är en
hallucination, så är han en hallucination af kött och
blod. Däri ligger det mest fasansfulla hos honom. Det
finns intet romantiskt, dunkelt, obestämdt och abstrakt
hos honom. Svidrigailov förkroppsligas mer och mer,
allt eftersom romanens handling fortskrider, och till sist
förefaller han långt mera verklig än Tolstojs hjältar,
halft kväfda af kött och blod — en Levin eller Pierre
Besuchov. Dessa senare bestå uteslutande af
geometriskt regelbundna, räta, parallella linjer; denne åter,
liksom allt lefvande, af oändligt invecklade, slingrande
sådana, skenbart motsägande men i själfva verket endast
motsatta och sammanflätade. Sålunda få vi veta, att
denna »den mest lastbara af människor», denna
»galg-fågel» är mäktig af ridderligt storsinne, af en subtil
och oegennyttig känsla: han har lockat Raskolnikovs
oskyldiga unga syster Dunja i en fälla för att våldtaga
henne, men då han har henne i sitt våld, låter han
henne gå oantastad, fastän han vet, att denna
själföfver-vinnelse skall kosta honom lifvet — att han skall döda
sig. Strax före sin död visar han en nästan faderlig,
själf uppoffrande omtanke om en liten föräldralös flicka,
som han knappast känner och som han förut velat
skända, och han betryggar hennes framtid. På samma
gång har han på sitt samvete »ett bestialiskt och
sällsamt mord, som lätt skulle kunnat förpassa honom till
Sibirien». Hur skulle vi kunna annat än tro, att denne
man existerar? Vi höra ljudet af hans röst, vi se hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
