Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
benen och svansen, och då det sprang, ringlade sig
både bålen och benen blixtlikt snabbt trots fjällen, och
det var särskildt vidrigt att se. — Det gömde sig under
kommoden, under skåpet och krälade i vrårna. Jag
kröp upp på en stol och drog upp benen under mig.
Jag hoppades att det inte skulle klänga uppför stolen.
Plötsligt hörde jag ett knastrande ljud bakom mig, tätt
invid min nacke. Jag vände mig om och varseblef,
att reptilen kröp på väggen alldeles i jämnhöjd med
mitt hufvud. Den till och med berörde mitt hår med
svansen, som ringlade sig med otrolig snabbhet.»
»Fyra verschok lång», »två finger bred öfver
hufvudet», »åtta hårstrån», »fyrtiofem graders vinkel» —
hvilken matematisk beskrifning, hvilken geometrisk
konstruktion af ett spöke! En febersyns ryslighet
uttryckt i siffror! Man erinras om Apokalypsen: »Den
som har förstånd, han räkne ut vilddjurets tal.»
Matematiken icke blott icke minskar det fasansfulla och
mystiska utan tvärtom ökar det. Detta djur erinrar om
de fantastiska och ändå så naturliga vidundren,
»djur-karrikatyrerna», i Leonardo da Vincis vetenskapliga
dagböcker. Aldrig skildrar Dostojevski sina verkliga,
lefvande gestalter med en så detaljerad noggrannhet. Vi
se denna spökreptils kropp lika tydligt som vi se
Frou-Frous eller Anna Kareninas.
»Jag kände», säger Ippolit, »att något ödesdigert,
mystiskt var förbundet med det där djuret.» Äfven
fader Jeroschka ser i Guds skapade kreatur, i djuret
ett mysterium, en för människorna otillgänglig
gudomlig vishet. »Djuret vet allt», säger han. Kanske
Dostojevskis djur,» det nya kreaturet», också vet allt? Vi skola
sedermera se, att det i själfva verket existerar ett djupt
samband mellan detta Dostojevskis djäfvulsdjur (hans
älsklingshjältar — Versilov, Stavrogin, Svidrigailov,
Ro-gosjin, Dimitri och Ivan Karamasov förefalla stundom
— han säger det själf — som »insekter», »vällustiga
och grymma spindlar», »tarantler» i människoskepnad)
samt Guds skapade kreatur, gudadjuret hos Leo Tolstoj.
Då i Ippolits mardröm hans stora svarta hund
Tolstoj och Dostojevski. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
