Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
källa, om den alstrande kraft, hvarur alla hans verk
härflutit.
»Jag älskar realismen — en realism, som så att
säga går till det fantastiska. Hvad det stora flertalet
kallar fantastiskt, är för mig ofta det verkligas egentliga
väsen», — säger Dostojevski. — »Jag liksom du är
hemfallen åt det fantastiska, — säger djäfvulen, — och just
därför tycker jag om er jordiska realism. Hos er är
allting bestämda linjer, ni ha formler, ni ha geometri;
hos oss åter är allting obestämda ekvationer så att säga.
Jag går här och drömmer. Jag tycker om att drömma.
Till på köpet blir jag vidskeplig här på jorden —- var
så snäll och skratta inte: det är just hvad jag tycker
om att jag blir vidskeplig. Jag antar här alla era vanor:
jag tycker om att gå i allmänna bastun, kan du tänka
dig det, och jag tycker om att bada i sällskap med
handelsmän och poper. Min dröm är att förkroppsligas
— en gång för alla och oåterkalleligt — i någon tjock
månglerska på nitti kilo och tro allt hvad hon tror.»
Detta förefaller plumpt, löjligt — men under den
triviala masken döljer sig dock den mest subtila och
skärande smärta Dostojevski någonsin burit: djäfvulens
trötthet och leda vid allt spöklikt och fantastiskt, alla
»obestämda ekvationer» är Dostojevskis egen trötthet
och leda. Detta är hans egen åt(å efter den »jordiska
realismen», efter »förkroppsligande, efter den förlorade
hälsan, den rubbade jämvikten mellan ande och kött.
För denna jordiska geometri, för de klara, exakta
formlerna, för köttets »orubbliga» fasthet var det
Dostojevski älskade Puschkin så högt. Beständigt förlorande
fotfästet på jorden, bortförd af sina spöksyners
stormvind sökte han i Puschkin en hållpunkt, hakade sig
krampaktigt fast vid honom som vid en helig mark.
1 hans dragning till slavofilerna (också en sorts
mång-lerskor på nitti kilo), Aksakov och Katkov, till allt
historiskt afslutadt, fast och solidt om än förstenadt, i
hans »reaktionära politik» återfinner man djäfvulens
begär att >vara vidskeplig», »offra ljus åt Gud>, bada
bastu med handelsmän och poper. Här hvilade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
