Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
och blixt», med brända vingar, utan framträder i den
här blygsamma skepnaden. Du är sårad för det första
i dina estetiska känslor och för det andra i ditt
högmod: hur kan en sån eländig liten fan våga visa sig
för en så stor man! Nej, du har den där romantiska
ådern i dig, som redan Bjelinski förlöjligade.»
Blott understundom och liksom ofrivilligt, mellan
två »lymmelaktigheter», låter han undslippa sig något
ord, som plötsligt erinrar Ivan om hvem han har
framför sig. Och då skymtar ett annat ansikte fram bakom
det »mänskliga»:
»— Allt som finns hos er finns också hos oss, —
det är en af våra hemligheter, som jag af vänskap
yppar för dig, fastän det är förbjudet.»
Dessa ord äro en glimt af det mest aflägsna,
dunkla fjärran inom tankens värld, som en
människoblick någonsin nått. Det är den mest abstrakta
dialektik, en »kunskapskritik» förvandlad i kött och blod, i
löje och fasa. Dylika numenala tankar eller endast
skuggor af tankar måste ha rört sig inom Goethe, då
han skapade sina Mödrar i andra delen af Faust, inom
Kant, då han utgrubblade sin »transcendentala estetik».
Ibland förmår Ivan icke stå emot — han glömmer
med ens, att djäfvulen »icke kan säga honom något
nytt», och gör nyfikna frågor.
»— Finns det en Gud eller inte? — skrek Ivan
med ursinnig häftighet.
— Frågar du på allvar? Herre Gud, min lilla
dufva, det vet jag sannerligen inte. Nu är det stora
ordet uttaladt.
— Du vet inte, men du ser Gud? Nej du
existerar ju inte för dig själf, du är jag, du är jag och
ingenting vidare! Du är drafvel, du är min fantasi!»
Ivan vredgas, därför att han i hemlighet känner
sig ha orätt: detta cyniska »jag vet inte», hvarmed
djäfvulen besvarade hans fåvitska »ovetenskapliga» fråga
om Gud, är ju vetenskapens slutord. Detta »jag vet
inte » är den oundvikliga, döda och dödande frukten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
