Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
f— Jag skall ärligt säga er en sak, —» bekänner
Svidrigailov en gång för Raskolnikov »i en ton af
förvånande uppriktighet»: — > det är gräsligt tråkigt allting».
Och i »den smutsiga restaurangen med det hesa
orgelharmoniet nere vid kanalen», dit Versilov går ibland,
då han »förtärs af leda, en ohygglig själslig leda»,
säger han till Dolgoruki:
»— Säg till om Santa Lucia! Jag tycker om
pompös leda.»
Denna metafysiska leda är fasansfullare än alla
mänskliga olyckor och lidanden. 1 denna »jordiska
tyngd», denna jordiska leda är det något ojordiskt,
något som icke är af denna världen, besläktadt med t. ex.
dessa äfvenledes metafysiska fantasier om evigheten:
»— Vi tänka oss alltid evigheten som en ofattlig
idé, någonting omätligt, alldeles omätligt. Hvarför skall
den nödvändigt vara något omätligt? Tänk er i stället
för allt det där ett litet kyffe, någonting liknande en
bastu på landet, nerrökt och med spindlar i alla vrår —
där har ni hela evigheten. Så brukar jag tänka mig
den ibland.»
Svidrigailov begriper naturligtvis lika bra som
positivisterna, att »spindlar» och »bastu» endast äro
»fenomen», företeelser och att sådant icke kan finnas i det
outforskligas värld — den numenala världen. Men —
»allt som finns hos er finns också hos oss»; —
företeelserna äro endast symboler, endast sinnebilder för
hvad som är bakom dem.
»— Är det möjligt, är det verkligen möjligt, att
ni inte kan föreställa er något hugnerikare och
rättfärdigare än det? — utropade Raskolnikov med en
känsla af smärta.
— Rättfärdigare? Hvem vet om inte det just är
rättfärdigt, och vet ni hvad, jag skulle ovillkorligen göra’n
just sådan, — svarade Svidrigailov med ett obestämdt
leende.
En iskyla genomilade Raskolnikov vid detta
virriga svar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
