- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
298

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

Svaret är naturligtvis virrigt, men det är också på
sitt sätt numenalt, bottenlöst djupt.

Och den iskyla, som genomilade Raskolnikov, var
måhända af ojordiskt slag, en iskyla från världsalltets
rymder, där man:

Ofrivilligt grips af fasa
inför vidder obekanta.

Det är de »eviga upprepningarnas» fasa, hvarom
djäfvulen talar till Ivan, dvärgen till Zarathustra, det är
ledan vid den ändlösa enformigheten i de kosmiska
företeelsernas mångfald — gryningar och skymningar,
ebb och flod, solars slocknande och tändande, det är
den entoniga Santa Lucia, som ljuder från det hesa
orgelharmoniet, den »pompösa ledan», som man
stundom hör äfven i hafsvågornas brus och nattvindens
stämma:

Hvad ropar du, o nattens vind,
hvi rasar du i vanvett så?

För hjärtat, som förstår ditt tal,
du skildrar fasor ofattbara.
Du fyller det med vilda kval,
och vilda jämmerskrik dig svara.
O tystna med den hemska sången
om kaos — fjärran men dock nära!
Hur nattens själ, i tiden fången,
begärligt lyss till toner kära!
Ur hvarje bröst dess kaos stiger,
vill ila till det helas möte.
O stör ej stormen, då den tiger —
den slumrar uti kaos sköte!

Hur Ivan än försöker förakta »betjäntlymmeln»,
snyltgästen, förnimmer han dock stundom bakom hans
ord, hur smerdjakovskt lumpna de än äro, »de vilda
jämmerskriken •>, det mystiska kaos. Visar icke satan sina
brända vingar , växer han icke i Ivans ögon till en
förfärande, skräckinjagande storhet åtminstone då denna
bekännelse liksom ofrivilligt undslipper honom:

»—Jag var med, då Ordet, som dött på korset,
uppsteg till himlen och bar den korsfäste röfvaren på
sin arm, jag hörde kerubernas jublande hosianna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free