Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
kristendomen kastat öfver köttet, den förste efter de
gamle, som åter blickat ned i köttets afgrund, i det
»svalg», den »ofattlighet» som Tolstoj talar om. De
nakna, liksom berusade ynglingarna —
elementardemo-nerna — som inrama de gammaltestamentliga taflorna
i Sixtinska kapellet, Moses i San Pietro in Vincoli,
denna fruktansvärda, icke mänskliga gestalt med
vidunderliga horn i stället för gloria och med någonting
bocklikt hos sig, som kommer en att tänka på en satyr
— alla dessa tyckas på nytt försjunkna i det urgamla,
evigt unga ariska grubblet öfver föreningen af det
gudomliga och det djuriska, öfver »Guds skapade
kreatur», gudadjuret. Dessa väsen, halft gudar, halft djur,
hos hvilka det naturliga är drifvet till öfvernaturlighet,
dessa väsen med titaniska muskler och hos hvilka »man
ser blott ansiktet och kroppen men stundom alls icke
ser själen» — de äro för köttsliga, för blodfulla, de
bokstafligen kväfvas af kött och blod, af det animala
lifvets orgiastiska öfvermätt. Sådana äro den mediceiska
grafvårdens »Natten och Dagen», Cumas sibylla, de
skytiska slaf varna. De liksom vilja men kunna icke
vakna ur sin feberyrsel; med en omätlig men ändå
fåfäng ansträngning sträfva de mot tanke, medvetenhet,
förandligande, befrielse från köttet, från stenen, från
den materia de äro bundna vid. — Ingenstädes skulle
man väl kunna finna något som är mindre kristet och
som mera önskar att vara kristet.
Liksom Michelangelo blickat ned i köttets afgrund,
så har Leonardo blickat ned i den motsatta — andens.
Han har liksom framgått ur hvad Michelangelo endast
sträfvade mot.
I Leonardos alla skapelser äro de »andliga
kropparna» af en sådan tunnhet och genomskinlighet, att
anden som brinner i dem lyser igenom; — man
liksom ser inte kroppen utan endast anden: »de ha
knappast någon förnimmelse af sin kropp». Leonardos
karrikatyrer af människor och djur, djäfvulskt
vidunderliga, göra ett spöklikt intryck; lika fantastiska verka ett
annat slags teckningar af honom — änglalikt ljufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
