Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
ansikten, där enligt Dostojevskis uttryck »det jordiska
mysteriet snuddar vid stjärnevärldens mysterium». Men
dessa spöken och fantasibilder äro tecknade med
matematisk klarhet och skärpa, det är spöken af kött och
blod, på en gång de mest fantastiska och de mest
reella. »Jag tycker om en realism, som går till det
fantastiska», säger Dostojevski. Både han och Leonardo
skulle kanske med än större skäl kunna säga:
»Jag-tycker om det fantastiska, som går till realism. » För
dem båda är det fantastiska ofta »det verkligas egentliga
väsen». Båda söka och finna »det tyg som drömmar
göras af» vid det reellas yttersta gränser. Äfven Mona
Lisas skapare är en stor »psykolog», »realist i högre
mening», ty äfven han söker utforska »människosjälens
alla djup». Han företager grymma, ja nästan brottsliga
experiment med människosjälar. I dessa experiment
ligger redan något af vårt moderna vetenskapliga
kunskapsbegär, som ej ryggar tillbaka för något, en
förening af geometrisk noggrannhet och profetisk klarsyn.
Och Leonardos mest abstrakta tankar är på samma
gång hans mest lidelsefulla: tankarna om Gud, om
den gudomliga mekanikens första motor — Primo
Mo-tore. Mekanik och religion, vetande och kärlek —
detta är is och eld förenade: »kärleken är kunskapens
dotter», — »ju fullkomligare kunskapen är, dess mer
glödande är kärleken». Den förste af alla har han
framställt den stora, nya tragedien, icke endast hjärtats
utan också förnuftets tragedi, i sin Heliga Nattvard —
i födelsen af det onda, som dödade Gud i människan
— i motsättningen mellan Judas lidelsefulla, »mänskliga,
alltför mänskliga» gestalt och Herrens lidelsefria,
öfver-mänskliga gestalt. Så nära som Leonardo har väl ingen
stått den första uppenbarelsen af Ordet som blef kött,
Sonens rike. Var det icke blott ett steg som skilde
skaparen af den Heliga Nattvardens Kristusgestalt från
Ordets andra uppenbarelse — från Andens rike? Alen
Leonardo tog icke detta steg; han fullbordade icke
heller Kristusgestalten på Maria delle Grazies vägg.
Leonardos dröm — att »förkroppsligas oåterkalleligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
