Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
lag rätt att sluta sig till oundvikligheten af en rysk
syntes, som till sin betydelse skall vara på samma gång
universell — sluta sig till oundvikligheten af en slutlig
och sista förening, symbol, som skall vara af en högre
harmoni än Puschkins, ty djupare, mera medveten och
religiös.
Skall denna andra renässans förmå lösa den
motsägelse, som den första icke löste och som blef dess
undergång?
Men vid tanken på det kommande vaknar också
ovillkorligt tanken på den nuvarande ryska kulturen. Och
här börja våra tvifvel, våra förödmjukelser.
Kunna vi i själfva verket dölja för oss, att detta
närvarande är mer än bedröfligt —- att det är nästan
hopplöst? Man vill knappt tro, att den samtida ryska
civilisationen är densamma, som under loppet af
halftannat århundrade skänkte världen två sådana företeelser
som Peter och Puschkin och under ett därpå följande
halfsekel Tolstoj och Dostojevski. Man vill knappast
tro, att för knappt ett kvarts sekel sedan den samtida
europeiska litteraturens två största verk sågo dagen i
Ryssland — »Anna Karenina» och »Bröderna
Kara-masov». Efter dessa de två högsta punkter, som den
ryska anden nått — hvilket plötsligt fall! Hvar är det
medvetna kulturhistoriska arftagandet, hvar är det lefvande
blodsband, som skulle förena nuet med det nyss
förgångna? Och är detta verkligen vårt förgångna, våra
fäder? Vi erkänna dem som våra; men skulle de i sin
ordning gå in på att erkänna oss, sådana vi nu äro,
som sina ättlingar, sina arftagare? Skulle de inte
från-säga sig den äran? Kanske icke vårt rättfärdigande utan
just vår dom ligger i att vi haft sådana fäder? Ryssland
kan vara stolt öfver sina snillen; men kunna snillena
vara stolta öfver sitt Ryssland — det som representeras
af oss?
1 alla yttringar af vår nya ande — från den
urartade, förvildade, reaktionära slavofilismen till
marxismen (detta tjut af valpar, som rulla sig i solskenet»,
enligt Dostojevskis uttryck) från dekadentismen till na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
