Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indignation, som jag tycker om hos mig, till och med
underblåser, då den kommer på, enär den verkar lugnande
på mig och åtminstone för en kort stund förlänar en
ovanlig smidighet, energi och kraft åt alla mina fysiska
och moraliska förmögenheter», bekänner en af Tolstojs
mycket unga och mycket uppriktiga hjältar, en naiv
anarkist i den rousseauanska stilen men på samma gång
redan också tolstojan. »Jag tror, att om kyparna och
portiern (handlingen tilldrar sig i ett utländskt
hotell) icke varit så undfallande, skulle jag med
förtjusning gifvit mig i gräl med dem eller slagit den
värnlösa engelska damen i hufvudet med min käpp.
Om jag i denna stund varit vid Sebastopol, skulle jag
med fröjd rusat ner i den engelska löpgrafven och
börjat slåss». Ännu nyligen erkände den sjuttioårige
Tolstoj, lika naivt uppriktigt, med anledning af ett
hätskt genmäle mot en af hans sista uppsatser: »Den
där artikeln beredde mig tillfredsställelse. Man känner
att man träffat midt i myrstacken, och det blir ett ilsket
myllrande.» Ibland besinnar han sig förresten, och
trött att sträfva mot »en prick» vänder han »på
hela kroppen», och då han så plötsligt i stället
för det förmodade ursinnet varseblir ett godt
småleende i människornas ansikten, erkänner han
med alltjämt samma rörande uppriktighet: »Alla kände
de sig illa till mods. Det var som om de med
blickarna sagt mig: Vi ha ju af aktning för dig skylt öfver
dina dumheter, och nu kommer du fram med dem
igen.» Ja det ligger något oändligt rörande i denna
den store gamles förmåga att evigt vara barn. Dömde
man efter hans omedvetna visdom, hans underbart
djupa inblick i det animala lifvets hemligheter, skulle
man tillräkna honom icke sjuttio utan sjuhundra år.
Att döma efter hans intelligens, hans medvetande kunde
han vara sju år, han är liksom alltjämt samme
Ljovuschka, som ville flyga, kastade sig ut från
klassrummets fönster och så när hade brutit halsen af sig.
Men så vänder sig plötsligt allt: leken blir tragisk.
Hans hemliga dröm går i uppfyllelse; han är profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
