Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lärare — om inte hela ryska folkets så åtminstone
kultursamhällets.
Sakläget är följande: de bildade ryssarna ha
samlat sig under Tolstojs fana och i tankefrihetens och
samvetets namn rest sig mot den döda dogmatiken och
skolastiken, mot mörkret och okunnigheten, som fått
sitt uttryck i synodens resolution, åtminstone enligt
Tolstojs mening icke ett enkelt »intyg om affall» utan
en verklig om än maskerad bannlysning, ett kyrkligt
anatema.
För att en sådan position skulle äga en verklig,
fast grund, kräfdes ovillkorligt en sak: lärares och
lärjungars samstämmighet i uppfattningen af det, som
förmådde dem att samla sig under en gemensam fana, d.
v. s. i uppfattningen af den sanna upplysningen. Att
döma efter en visserligen ganska obestämd antydan i
Tolstojs »Svar till Synoden» förefinnes en dylik
samstämmighet och har alltid förefunnjts: »Synodens
beslut», säger han, »är godtyckligt, enär det anklagar
ensamt mig för otro i alla punkter, som anföras i
beslutet, medan i själfva verket icke endast många utan
nästan alla bildade människor dela (underförstås: med
mig) en sådan otro och oupphörligt ha uttryckt och
uttrycka den i samtal, i val af läsning, i broschyrer,
i böcker.»
För att dessa ord skola ha uppriktighetens
afgörande betydelse i våra ögon, måste endera vi glömma
Tolstojs hela fyrtioåriga litterära bana och
lärarverksamhet, eller också måste han förneka själfva grundtanken
i hela denna verksamhet. Vi veta ju, att för honom
hitintills all vår bildning, vår vetenskap och konst
varit endast en »såpbubbla», »onyttigt sladder», att vi
bildade människor, konstens och vetenskapens
offerpräster, alltid synts honom vara »smutsiga bedragare,
som äga långt mindre existensberättigande än de
slugaste och mest sedligt fördärfvade offerpräster.» Om
så är — och det vidhåller Tolstoj — hur har han
kunnat nedlåta sig att förena sig med oss mot kyrkan,
med en sorts bedragare mot en annan sorts?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
