Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppståndelse. I Kristi lära finns icke detta
likhetstecken: där förkastas köttets lägre tillstånd, men, väl att
märka, samtidigt häfdas dess högre tillstånd, där är
vägen till uppståndelse a × b = c. I den historiska
kristendomen är a = c; dräpandet är uppståndelse, döden
är lif och lifvet är död, döden för döden och lifvet för
döden — ingenting utom döden. Lifvets förnekelse är
odödlighet, köttets förnekelse är anden; förnekelsen för
förnekelsen, en ren förnekelse utan någon bejakelse.
I stället för den lefvande dialektiska utveckling, som är
gifven i Kristi lära: tes — köttet, antites — anden, syntes —
det andliga köttet, har man i den historiska
kristendomen endast en död logisk identitet — den okroppsliga
heligheten i stället för det heliga köttet, den
okroppsliga andligheten i stället för det andliga köttet. I Kristi
lära sammansmälta lifvets regnbågsfärger, då de uppnått
högsta graden af klarhet, till ett enda hvitt ljus,
uppståndelsens ljus, d. v. s. den högsta bejakelsen af kött
och ande. I den historiska kristendomen blekna och
slockna dessa regnbågsfärger småningom, tills de
slutligen öfvergå till ett enda svart mörker, döden,
dräpandet, den yttersta förnekelsen af kött och ande. Fasta,
syndaånger, smärta, skräck äro de gradvis tätnande
skuggor, som sammansmälta till den historiska
kristendomens asketiska mörker. Hela den gamla färgrika
hednavärlden med alla dess skatter af vetenskap, konst
och visdom — hela hedendomen, som om den än
icke fann dock sökte »det heliga köttet» är, fastän
den historiska kristendomen visserligen omedvetet
insugit den af det kristna medvetandet, förnuftet, förkastad
såsom »en värld i det ondas våld» — den är alltför
ljus och »världslig». På så sätt har i
kristendomen mänskligheten liksom rest sig mot sig själf och
åtminstone medvetet förkastat hela ena hälften af sina
högsta redan uppnådda religiösa värden — hälften af
sig själf. Icke endast i hvarje enskild människas lif
utan i hela mänsklighetens har det uppstått en ändlös
tveklyfning, en olöslig tragisk motsägelse.
Och nu frågar jag: är icke i Kristi lära en utväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
