Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köttsliga det själlösa. I ord erkänna och välsigna vi, i
handling förbanna vi köttet, frukta och hata det, blygas
öfver det, dräpa det och återuppväcka det ej. Den
europeiska mänsklighetens hela lefvande, reala kött —
all dess kultur, konst, vetenskap, samhällelighet —
förblir oheligt eller okristligt. Ännu aldrig har köttet
varit mera syndigt, själlöst köttsligt än i vår tid, under
den fas af historisk kristendom vi nu genomlefva. Till
och med under hedendomen var det mer heligt, ljust,
»andligt». Icke för intet ha alla, från Rafael till Goethe,
som icke i ord utan i handling sökt det heliga köttet,
glidit från kristendomen in i hedendomen.
I allt detta ser jag inte något tillfälligt eller
ödesdigert, ohjälpligt misstag, »misslyckande» af
kristendomen utan endast en historisk (och endast en historisk,
ingalunda en mystisk) nödvändighet. För att växa till
en själfständig och med den grekisk-romerska
hedendomen jämbördig företeelse måste kristendomen till
en början med all sin kraft stöta sig ifrån hedendomen,
liksom ett afseglande skepp stöter ut från stranden,
ställa sig i skarpaste möjliga motsättning till
hedendomen. I den ensidiga, allt uppslukande asketismen,
köttets dräpande, den okroppsliga heligheten fann den
denna erforderliga kraft till frigörelse från hedendomen.
»Hafva vi dött med, så skola vi ock lefva med.» I
nära två tusen år har mänskligheten »dött» för att en
gång lefva. Så måste det vara, det kunde icke vara
annorlunda; det var förutsedt af Herren: »Salig är den,
som icke låter sig förvillas rörande mig[1].» Den
förvillelse, som heter asketismen, är naturligtvis gifven också
i Kristi verkliga lära; men den är där gifven »till
frälsning». Asketismen är den knif, som under
blodflöde och lifsfara afskilde, afskar kristendomen från
hedendomen liksom det nyfödda barnet från moderns
nafvelsträng.
Med mänskligheten försiggår nu något liknande
det, som skulle försiggå med en kropp utslungad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
