- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / II. Tolstojs och Dostojevskis religion /
17

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

tonade hvar stafvelse med ett lugn och en själfsäkerhet,
som verkade upprörande på Rostov.» Men måhända
är detta icke Tolstojs eget intryck utan endast Nikolaj
Rostovs, en föga begåfvad och föga skarpsynt man,
till på köpet blindt förälskad i sin härskare?

I hvilket fall som helst förblir »den lille mannen
med de hvita händerna» alltjämt en gåta för oss. Hvad
betyder denna hans fullkomliga orörlighet midt i den
världshistoriska hvirfvel och den sammanstötning af
förstörande krafter, som dock, det känna vi, ha sitt
centrum i honom?

Med bäfvan iakttaga vi de orörliga dragen och
vänta, att lifvets gnista skall springa fram i dem, att
han skall se oss rätt i ögat med sin »gåtfulla blick»,
»fjärrsynskådande» och »blixtlik».

Och se, ändtligen blottas Napoleons inre väsen
för oss — i Krig och Freds tredje del, i scenen med
Balaschev.

Napoleon »nickade till svar på Balaschevs djupa,
vördnadsfulla bugning, gick fram till honom och
började genast tala, såsom den där har ondt om tid och
inte nedlåter sig till att förbereda sig, öfvertygad om
att han alltid talar väl och säger hvad som behöfs. —
God dag, general! — sade han. — Jag har fått kejsar
Alexanders bref, som ni förde med er, och är mycket
glad att träffa er. — Han såg Balaschev i ansiktet med
sina stora ögon men lät sedan blicken genast glida åt
sidan. Tydligen intresserade honom Balaschevs person
icke det minsta. Det märktes, att endast hvad som
försiggick i hans * själ hade intresse för honom. Allt
som var utanför honom ägde för honom ingen
betydelse, enär allt i världen, efter hvad han ansåg,
berodde blott af hans vilja.»** Då Balaschev påminde
om det å ryske kejsarens sida oeftergifliga
fredsvillkoret — de franska truppernas reträtt till andra sidan
Niemen — »gick det en skälfning öfver Napoleons

* Kursiveradt af Tolstoj.

** Här och framdeles min kursivering. Förf:s anm.

Tolstoj och Dostojevski. II.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free