Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
slor, ehuru naturligtvis endast i den mån detta är
fördelaktigt. Om Napoleon här förefaller ointelligent, är
det icke därför att han öfverlämnar sig åt en »grundlös
vrede» — vreden kan i politiken stundom göra större
nytta än lidelsefriheten — utan därför att hans vrede
är maktlös och oresonlig, därför att han genom den gör
sig nästan löjlig, ömklig i Balaschevs ögon — och
följaktligen också i kejsar Alexanders.
Under den därpå följande middagen och efteråt
vid kaffet röjer Napoleon frånvaron icke blott af högre
utan af de allra lägsta andliga förmögenheter, frånvaron
af den instinktiva slughet, som till och med förefinnes
mera utvecklad hos dumma än hos begåfvade
människor och har själfbevarelsedriften till sitt upphof —
själf-bevarelsedriften, som från Tolstojs egen synpunkt just
hos Napoleon i hans farliga ställning och med hans
omåttliga egenkärlek bör vara i högsta grad utvecklad.
Med barnslig uppriktighet, med naiv talträngdhet blottar
han alla sina svagheter för den ryske kejsarens
sändebud, så att säga utlämnar sig åt honom på nåd och
onåd. Öfvertygad »att Balaschev efter hans middag
blifvit hans vän och beundrare», säger han honom
saker, som äro förolämpande för den ryske tsaren och
Ryssland, »utan att ana att hans ord måste verka
obehagliga på gästen, eftersom de gingo ut på att bevisa
hans, Napoleons, öfverlägsenhet öfver Alexander». —
»Balaschev sänkte hufvudet och lät genom sin min
förstå, att han icke höll med och lyssnade blott därför
att han måste. Napoleon märkte icke detta uttryck, han
talade till Balaschev ej som till sin fiendes sändebnd
utan som till en man, hvilken nu var honom helt
tillgifven och måste glädja sig öfver sin förre herres
förnedring.» — »Nå hvarför säger ni ingenting, ni kejsar
Alexanders hofherre och trogne dyrkare? sade han,
alldeles som om det varit löjligt att i hans närvaro
tänka på att dyrka och tjäna någon annan än honom,
Napoleon.»
Denna bild af en ointelligent, ja rent af dum
Napoleon förblir i själfva verket oförändrad till romanens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
