Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
fransmän icke kunde tänka sig någonting riktigt
känslosamt utan en erinran om ma chère, ma tendre, ma
pauvre mère, beslöt han, för att riktigt röra de iyska
hjärtana, att på alla dessa stiftelser med stora
bokstäfver låta måla: Stiftelse helgad åt min älskade moder —
nej rätt och slätt »Min moders hus» ändrade han sig.»
Så osammansatt och simpel är Napoleon, att den
druckne kosacken Lavruschkas skarpsinne förslår för att
genomskåda honom och taxera honom till hans rätta
värde. »Efter att ha druckit sig full och lämnat sin
herre utan middag hade Lavruschka blifvit
genompryg-lad och skickad hem till byn att vakta hönsen. Där
slog han sig på marodering och togs till fånga af
fransmännen. Lavruschka var en af dessa råa, fräcka
lakejsjälar, som anse för sin plikt att alltid använda
lumpna och listiga tillvägagångssätt, som äro
beredvilliga att göra sina husbönder hvad för sorts tjänster som
helst och slugt ana sig till dessas dåliga egenskaper, i
synnerhet fåfänga och småsinne. — Då han korn i
beröring med Napoleon, hvars personlighet han snart
genomskådade, blef Lavruschka icke det minsta förbiyllad
utan sökte blott på allt sätt förvärfva sina nya herrars
ynnest. — Han visste mycket väl, att detta var
Napoleon, men Napoleon gjorde inte mera intryck på
honom än Rostov eller fältväbeln med spöknippan,
eftersom hvarken fältväbeln eller Napoleon förmådde
beröfva honom något». Lavruschkas lakejsjäl visar sig
fullt i nivå med Napoleons lakejsjäl. Den omedvetne
ryske nihilisten Lavruschka besitter till och med tack
vare sin inre frihet och sitt människoförakt en viss
moralisk och intellektuell öfverlägsenhet öfver Napoleon.
I sitt samtal med honom om krig och politik gör han
sig under ett sken af enfald lustig öfver honom, drifver
med honom, lurar den, som själf har lurat Europas alla
slughufvuden.
Lavruschkas och Nikolaj Rostovs omdöme om
Napoleon sammanfaller med Tolstojs eget slutomdöme i
de »Uppsatser om 1812 års krig,» som äro bifogade
romanen och där konstnären sammanfattar de historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
