Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
icke blott alla linjer utan alla ramar — non sealement
il est hors ligne mais il est hors cadre. Till sitt
temperament, sina instinkter, sina förmögenheter, sin
inbillning, sina lidelser, sin moral förefaller han gjuten i
en särskild form, af annan metall än sina samtida.»
Således, enligt Taines uppfattning är Napoleons
moral liksom hela hans väsen i öfrigt »gjuten i en
särskild form». Denna speciella Napoleonmoral, denna
af Napoleon ofrivilligt verkställda värdering eller
omvärdering af alla värden borde väl, tycks det, såsom en
yttring af hans särskildhet också bedömas från en
särskild synpunkt. Ettdera af de tu: endera är Taines
sats om Napoleon såsom en absolut enastående icke
blott historisk utan också psykologisk och sedlig
företeelse just denna särskilda synpunkt, från hvilken hans
undersökning utgår; eller också äro dessa ord endast
en tom retorisk fras. I förra fallet upphäfves premissen
af konklusionen, i det senare blottar konklusionen
premissens inre tomhet.
Tydligen med gillande anför Taine ett onekligen
djupsinnigt yttrande af Napoleons bittra fiende, M:me
de Staël: »Den fruktan Napoleon väckte,» säger M:me
de Staël, »härledde sig af en säregen verkan af hans
personlighet, rönt af enhvar som kom i beröring med
honom. Jag har under mitt lif träffat människor, som
förtjänat aktning, jag har också träffat föraktliga
människor; men i det intryck Bonaparte gjorde på mig
fanns ingenting, som erinrade om vare sig de förra
eller de senare. — Jag märkte snart, att hans
personlighet icke kunde karaktäriseras med de ord vi äro vana
att använda. Han var hvarken god eller elak, hvarken
barmhärtig eller grym i samma mening som andra
människor äro det. Ett dylikt väsen, som saknade sin
like, kunde egentligen taladt hvarken känna eller inge
medkänsla. Han var mer eller mindre ån människa;
hans yttre, hans intelligens, hans tal buro stämpeln af
något slags främmande art. Och min skräck icke blott
ej minskade utan tilltog, ju oftare jag träffade honom.
Jag kände dunkelt, att ingen hjärtats rörelse kunde exis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
