Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Från första ögonblicket fick Goethe en förnimmelse af
något öfvernaturligt eller enligt hans eget uttiyck
demoniskt hos denna personlighet. — »Er hatte kein grösseres
Erlebniss als jenes ens realissimum, genannt Napoleon,»
anmärker Nietzsche på tal härom. (Götzen-Dämmerung
1899.)
I den så kallade egoismen, den vanliga mänskliga
själfviskheten, öfverskrider aldrig själfkärleken,
själfhäf-dandet — en senare, sekundär instinkt — vissa gifna
gränser, enär den hålles tillbaka af själfbevarelsens mera
ursprungliga och mäktiga instinkt. Därför är det som
den vanliga egoismen oftast leder människorna icke till
en stor tragisk undergång utan till ett tarfligt
hvardagslag. Dessutom är egoismen till själfva sin natur
förtegen, ty själfbevarelsedriften lär den att dölja sig under
själfuppoffringens, människokärlekens mask. Och ju
starkare den är, dess skickligare förstår den att begagna
denna mask icke blott inför andra utan också inför sig
själf. Aldrig nämner den sig vid namn, aldrig
glömmer den, då den når höjdpunkten af »uselhet», att
»hvartenda barn får lära sig att skämmas för sådan
uselhet».
Napoleons egoism eller hvad som bos honom
förefaller som egoism, frapperar framför allt genom sin
förvånande öppenhet, sin oblyga nakenhet.
Ovillkorligt (häri består just den ovillkorlighet i
Napolens väsen, som M:me de Staël fåfängt letade efter)
ser han på sig själf, enligt Metternichs uttryck »som
på ett i världen enastående väsen, skapadt för att härska».
— »Jag har ingen ärelystnad», bekänner han en gång
själf för Roederer. Och därpå tillfogar han med sin
vanliga skärpa i själfanalysen: »Eller om jag har det,
är den så naturlig, medfödd, sammanvuxen med mitt
väsen, att den så att säga utgör blodet, som rinner i
mina ådror, luften som jag andas». — »Jag har rätt
att besvara alla era klagomål med ett evigt jag,»
svarade han en gång på några berättigade förebråelser af
en honom närstående person, och därpå tillfogade han:
»Jag är inte lik någon, jag accepterar ingens villkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
