Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
jag inte. Men du säger, att en ed är en villkorlig sak,
och på det svarar jag dig: att du är min bästa vän,
det vet du, men bilda ni hemliga sällskap, börja ni
att motarbeta regeringen, den må vara hurudan den
vill, så vet jag, att det är min plikt att underkasta mig
den. Och befaller Araktschejev mig att tåga emot er
med en skvadron och skjuta ner er — så lyder jag
utan en sekunds tvekan. Tänk sen hvad du vill».
Sådan är Nikolaj Rostovs tro — icke hans
»resonemang» utan just hans tro, den obevisliga tro, som
skänker fasthet åt denna «fäderneslandets stödjepeiare»,
familjens och äktenskapets, pliktens och samvetets
stödjepeiare, fredens stödjepeiare i Krig och Fred; sådan
är hans religion, med den har han lefvat, med den skall
han dö. Hos Nikolaj Rostov finns ingenting annat.
Hos Ljov Tolstoj åter finns naturligtvis också något
mera. Men finns det hos honom — icke hos den
nuvarande Tolstoj utan hos honom, som skapade Krig
och Fred, d. v. s. hos den trots allt störste, den äkte
Tolstoj — finns det hos honom icke blott en motvikt
utan också en positiv vikt, som skulle förmå helt
öfvervinna och upphäfva denna så djupt okristliga och
från en viss synpunkt till och med rent antikristliga
religion?
Rostov är moraliskt förträfflig, lika moraliskt
förträfflig som furst Andrej och ännu mindre intelligent
än han. För Rostov är kejsar Alexander den laglige
härskaren, Guds smorde, och Napoleon en parveny.
Detta har Rostov nu fått i sitt hufvud, och det sitter
där. Men för Tolstoj själf måste det, redan då han
skref Krig och Fred, ha stått klart, att begreppen
laglighet och olaglighet äro villkorliga och relativa, och
att allt slags makt är grundad icke så mycket på rätt
som på styrka eller, såsom han själf sedermera
uttrycker sig, «på hedniskt våld». Skillnaden mellan
Alexander och Napoleon var, att den förre mottagit, den andre
tagit makten. Men icke endast den laglige härskaren
Alexander och hela nationer erkände Napoleon som
Guds smorde, också sådana fria människor som Pusch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
