Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Ur Tolstojs förhållande till Napoleon själf är det
svårt att leta sig till svaret, enär detta förhållande till
det yttre så rättframt dock brister i ärlighet. Domaren
undviker att se den anklagade i ögonen, icke en gång
ställer han sig ansikte mot ansikte med motståndaren,
»såsom det höfves kämpar i strid». Han besegrar och
tillintetgör icke den lefvande Napoleon utan endast den
lefvande kroppen, en död själ, en död docka, som
lydigt sprattlar på tråden, en konventionellt komisk
Pier-rot i den marionetteater, där allt styrs och ledes af
slumpens Gud, Deus ex machina, «den osynliga
handen».
De verkliga orsakerna till Tolstojs orättvisa mot
Napoleon framgå vida klarare ur hans förhållande till
de öfriga i romanen uppträdande personerna, som
motställas den förmente hjälten, anti-hjälten Napoleon.
Framför allt belysas de af hans förhållande till två af dem,
till Platon Karatajev och Kutusov.
»Kutusov lyssnade till den jourhafvande
generalens föredragning, (som hufvudsakligen utgjorde en
kritik af positionen vid Tsarevo-Saimisjtsche,) alldeles som
han för sju år sedan hade lyssnat till krigsrådets
debatter före Austerlitz. Tydligen lyssnade han endast
därför att han hade öron, som icke kunde undgå att
höra.» Allt hvad den jourhafvande generalen sade var
klokt och riktigt, »men det märktes tydligt, att Kutusov
föraktade både vetande och intelligens och visste något
annat, som skulle komma att afgöra saken, något
annat, oaßångigt af intelligens och vetande». Också
Ni-kolaj Rostov vet, att han har rätt i sin mening om
skyldigheten att på Araktschejevs befallning skjuta ner sina
bästa vänner — vet detta »på grund icke af
resonemang utan något förmer än resonemang». — »Det var
tydligt, att Kutusov föraktade intelligens och vetande
och till och med den patriotiska känsla, som Denisov
lade i dagen, men han föraktade det icke med
intelligensen, känslan, vetandet, (ty intet af detta ens försökte
han att lägga i dagen,) utan med någonting annat. Han
föraktade dem med sin ålder, sin lifserfarenhet.» Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
